Lönegnäll igen

Åter igen så ska här gnällas om löner. Den här gången är det så att vi inte fått någon lön på flera månader. Går väl bra för oss som har sparat undan men de andra som inte har sparat är det sämre för.

Varför får vi ingen lön den här gången då? Jo pengarna är slut och investerarna, som inte har betalat allt, tänker inte betala något mer.

Det är lite retsamt att veta att en viss person har dessutom slösat bort pengarna på onödiga saker så som skrivbord som är värdelösa men kostar skjortan istället för att köpa billigare och kanske till och med bättre bord.
Eller inreda kontoret med dyra värdelösa glasväggar, där man hör precis allt som alla säger, eller vad sägs om enormt fula tapeter istället för att måla. Kosta på kan man ju göra då pengarna är säkrade och företaget rullar inte innan.

Eller vad sägs om betala dyra konsulter som inte gör något bara kostar pengar, eller anställa folk som inte behövs än.

Det finns hur långa listor som helst på dumheter som pengarna har gått till istället för det som det ska gå till.

Får väl se om det kommer nya investerare som vill sätta in en slant. Förhoppningsvis inte för sent. Det är nästan för sent redan nu då hyror inte blir betalda och andra saker som har expirad i datum och behöver förnyas men kostar då pengar.

Vi får väl se. Rätt vad det är så sitter vi ute på marken med alla våra saker. Får väl ta och börja planera en flytt någonstans.

Försöker se det positiva...

...i det negativa. Ja så har jag skrivit som beskrivning på mig men jag tror snart jag får ta bort det. Just nu ser jag bara negativt men om jag tänker till kanske kanske jag kan hitta något som är positivt...gräva...gräva...titta...gräver mera...hmm jo men jag får ju lön inte så stor men jag får en lön varje månad fast jag bara sitt av min tid, rensar lite mail och blir irriterad :D .

Jag ser ju inte vitsen med det hela då jag inte gör någon nytta. Jag har gjort det jag ska göra, jag har förberett för att det jag kan förbereda och nu bara väntar på att produkter och personal ska komma in.

Företaget gnäller på att dom inte har pengar att anställa folk. Med min, dåliga lön för att vara västerlänning, så skulle dom kunna anställa 4.5 indier på HELTID. Jag går ändå bara deltid och då får dom en bra lön.
Men det är som vanligt dom anställer liksom åt fel håll på nått vis, tar in folk som inte behövs just nu. Har t.ex en som ska vara i kundtjänsten som inte har något att göra, 2 städerskor, 2 i receptionen, 1 office boy, 2 chaufförer, 1 personal chef som inte gör ett smack utan surfar å med hans lön skulle dom kunna ta in 25 indier på heltid, fast nu behöver vi ju inte dom än men i alla fall. Dom hade kunnat spara dom här pengarna tills alla de här indierna behövs på kundtjänsten :)
Även en som sitter på ekonomiavdelningen och i princip också bara surfar. Han vet inget kan inget men han får fin lön.

Dvs jag har inte tillräckligt hög position för att få en fin lön och bara sitta och surfa hmmm :P

Det va lite gnäll igen då men sidan heter ju inte Gnälliga Janell för att jag INTE ska gnäll :D

Mina barn och andras ungar

Jag blir nog lite extra gnällig då jag är konstant trött. Jag sover bra och jag äter bra men luften och allt dånande av AC gör mig såååå trött.

Ja nu är det inte bara dånande av dom utan det är EN unge som skriker och far runt som en hemsk lite varelse. Inte skrik för att han gjort sig illa utan för att leka.

Som tur är så är det inte varje dag som det är ungar som skriker här.

Jag gillar inte då inte ungar kan uppföra sig då dom är på en arbetsplats, ja det är ju inte deras fel utan det är ju pappa som jobbar här som borde ha bättre fason på sin unge.

Han liksom lämna ungen här och drog iväg. Sedan kom nannys men inte blev det mindre ljud för det utan då leker dom med honom.

Hur kan han försöka ha ordning på en massa personal då han inte kan ha ordning på sin unge?

Varje dag sitter han, alltså elbosso och "dadda" med sin minsta unge. Högt och brett så alla hör på kontoret. Vist det kan vara nuttit en gång men varje dag och att vi får höra allt snack med frun. Högt och brett över hela kontoret.

Man kan lätt säga att han är som ett barn, ett stort barn.

Tid för lite gnäll.

Som jag skrev i det tidigare inlägget så gick jag tillbaka till mitt arbete men jag kan säga att jag trivs INTE med situationen.

Sitter i princip av min tid då jag inte har något att göra. Vad gör man då man har bara en personal, ingen produkt som är ute på marknaden, inga kunder och så vidare

Dom säger att vi ska vara igång i slutet av juli, pft. Det finns inte resurser att ta in mer folk och för den delen så finns det ingenstans för dom att sitta och svara.

Egentligen så ska jag väl strunta i det, för det är inte min huvudvärk.

Jag skulle kunna vara en testperson på produkter som framställs här eller bara hjälpa till med utbildning eller bara vara hemma.

Just nu så har vi rena rama lekstugan här, hur kan man jobba i en sådan miljö? Ja jo om man jobbar på dagis, lekis, skolor å så men det här är liksom inte det. Här ska det vara tyst.

Så där ja jag då fick man huvudvärk oxå. Fast det kanske är tur det för så tomt som mitt huvud känns nu så börjar jag tro att jag inte har något alls i det men då det värker borde det finnas något där inne i alla fall.

Det kanske tycks att det inte är något att gnälla över men skulle ni sitta här och se och höra allt skulle ni inte vilja vara här.

Vissa kanske tycker det är bara gilla situationen och kamma in pengar. Nu får jag inte så mycket i lön så egentligen skulle jag jobbar för de pengar jag tjänar skulle det inte bli så mycket jobb gjort :P i alla fall.

Uppsägning

Jag har börjat jobba och det var ingen höjdare precis. Tja det var väldigt roligt ett tag och det är jätte roligt med arbetskompisarna MEN...

Det finns inga papper på om företagets policy eller vad det är som gäller vid sjukdom, vid semester osv.

Jag gjorde en presentation av mig själv och skicka ut på mail då jag hade fått höra att vissa trodde jag satt på jobbet för att låna datorn och för att jag var less på att vara hemma.
Jag blev inte kallade till möten som jag skulle vara med på, jag fick inte den information som jag skulle ha osv.

När jag hade skickat ut min presentation så fick jag på skallen att något sånt får man inte göra... jamen hallå hur ska jag veta det. Ingen annan vet det heller. Företaget är inte stort så det hade gått snabbt att ropa ihop folket och tala om att jag jobbar där och att jag ska bla bla bla.

En som blev anställd efter mig gick dom runt med och tala om vem han var, vad han skulle göra osv. Det är skillnad på folk o folk. Bara för att dom vet vem jag är så vet dom ju för 17 inte varför jag är där.

Sedan går det några dagar. Jag hade haft ett möte och lärt säljarna en produkt och gjort en enkel manual till dom för att dom skulle kunna lära sig step by step. Tro att det va bra??? NÄ jag fick en sån jäkla utskällning så jag var inte värt ett jäkla dugg. INTE ansikte mot ansikte och inte kolla VARFÖR jag fick det via mail.

Då bestämde vi oss för att jag slutar. Dom kan ta allt och stoppa upp. Bara för att jag gör mitt jobb + andras jobb ska jag inte få skit för det.

Kommer till kontoret och säger upp mig efter en lugn helg hemma. Fick ursäkter och dom ville verkligen att jag ska vara kvar osv osv. Jag gick hem efter halva dagen och var hemma i ett par dagar för att tänka över det lite och kom fram till att jag går ner till 75% och se om saker och ting blir bättre.
Min man tyckte att jag absolut skulle sluta men jag känner lite att jag kan "suga" ur lite pengar först.

Jag kan inte påstå att jag har roligt då jag har redan för länge sedan gjort alla förberedelser för att ta emot anställda men jag får inga anställda än...

Ibland undra jag vad dom tänker med i det här företaget. Ja ja jag får en lön i alla fall som vi kan leva på så lägger vi min mans på hög så kan vi leva lyckliga i alla våra dagar då vi beslutar oss för att sluta.

Vänner???

Vänner har jag i Sverige men det hjälper ju inte här.

För mig är en vän en som man kan prata med och man känner liksom en gemenskap med utan egentligen behöva säga något.

Trodde i mitt enfald att vänner skulle jag nog kunna skaffa mig här, kanske är jag för kräsen då det gäller vänner men känner man inte den där gemenskapen eller man känner att dom är vän för att man har pengar och kan bjuda dom på saker då känner jag att det är inget jag vill ha.

Tjejerna på kontoret provade jag med men där var det att dom tyckte det är roligt att jag har fest så dom kan komma och dricka sprit gratis. När jag hörde att dom brukade ha tjejmiddag med film så sa jag att om det va okej så hänger jag gärna med på det. Har inte hört ett ord och jag vet att dom både har haft fester med sprit och middagar och filmkvällar men inte en fråga om jag vill komma. Däremot har dom frågat om inte jag ska ha fest snart... Varför det?

Sedan är det de andra "fruarna" på kontoret. En var totalt meningslöst att försöka prata med, antingen sov hon eller så orka hon inte fast mest är att hon förstår inte engelska och inte svenska heller. Kul....NOT. Eller så bor dom på tok för långt bort.

Nä det är väl bäst att hålla sig till cybervärlden och mailen, de roliga kedjebreven som kommer lite då och då.

Kanske någon tänker, men börja jobba då. Då träffar du ju folk i alla fall. MEN jag vill inte träffa folk varje dag. Jag är görigt less på att måste visa upp ett glatt jag varje dag vare sig man är glad eller inte och MÅSTA prata med folk varje dag.
Höga krav kanske men har man jobbat med att prata och ta hand om människor över halva livet blir i alla fall himla less.

Vänner kräver inte att man ska var där jämt och prata med dom jämt men finns tillgänglig och man själv finns tillgänglig för dom förstås.

Ska ta och kolla om det kommit något roligt mail, sedan drar jag täcket över huvudet eller ska jag städa. Den trogna vännen dammsugaren, utom då den är full för då vill den inget förren man gett den en tom påse.

Bristningsgränsen

Just nu känns det som om jag ska braka ihop när som helst eller snarare explodera i små atomer. Vet inte om det är vårtyngden som har lagt sig över mig eller vad det kan vara. Hmm kanske jag kommit i övergångsåldern.

Jag känner mig irriterad, grinig, ledsen och helt handlingsförlamad. I och för sig har jag har jag haft den känslan förut men det känns som om den blir liksom längre och längre och kommer tätare och tätare.

Det enda jag har lust att göra är att sova sova sova bort allt. Samtidigt känns det lite bortkastat att sova bort sitt liv men när kroppen ändå går i ultrarapid. Har provat med att göra så tråkiga saker som möjligt för att tycka att det är skönt och härligt att göra det jag gillar att göra i vanliga fall men NÄÄÄ, lugnet infinner sig inte.

Inte nog med att man känner den här tyngden jag är ju tung oxå och försöka ta tag i det känns totalt värdelös helst skulle jag vilja sätta mig i ett hörn och bara vräka i mig choklad och tycka JÄTTE mycket synd om mig.

Det lilla jag gör i vanliga fall känns oxå så jäkla meningslöst. Städa - ingen ser det. Tvätta - ingen märker det. Skriva - vem läser och om dom läser vad hjälper det? Måla - finns ingen inspiration till att måla å vad ska jag måla? Laga mat - den blir ju uppäten hmm det ska den ju bli förstås :P Spela spel själv - tråkigt i längden, vem ska man prata med om spelen? Gråta är meningslöst då ingen ser det och ser dom det är det de svullna ögonen som gör att man ser ännu värre ut än vanligt, fast svullna då är dom i alla fall inte rynkiga förstås...hmmm eller? Gå ut - till vad? Shoppa - ingen ide då det inte finns något att shoppa...jo det finns det väl men det är så meningslöst att köpa kläder då dom sitter som skit på en.

Så där ja nu har jag fått tycka synd om mig själv lite även här inte bara i hjärnan.