Undra sa flundra...

...om det är någon som läser min blogg? Inte för att det gör något om det inte är någon som läser den eftersom den mest används till att skriva av mig då jag blir lite less å så. Ja jo det står väl lite andra saker oxå det gör det ju. Men huvudsyftet med den är ju att jag ibland behöver få gnälla av mig lite :)

Fast mitt gnällande borde göra någon irriterad och lägga in en kommentar eller medhållande... så det är nog ingen som läser den.

Jaha ja då va det slut funderat på det då och nyfikenheten är inte stillad *fniss* Hmm det skulle finnas en besöks räknare :D då skulle jag i alla fall få min nyfikenhet stillad.

När vuxna beter sig värre än barn

Min son, som bor hos sin far, berättade för mig att pappa och pappas fru blev JÄTTE sur på mig. Nja egentligen inte kanske direkt på mig MEN så här är det.

Jag fick nämligen veta att en gammal bekant, sonens pappas barndomsvän, ska ha barn. Jätte roligt att få reda på det och dittan dattan. Nu fick jag ju inte höra det ryktes vägen utan direkt från henne ;)Det här har jag nu vetat ett tag och berättade det för sonen för länge sedan.

Nu fick sonen höra att pappa och pappas fru talade just om den här personen och att hon ska ha barn så han berättade att det visste han redan genom mig :) Dom hade blivit såååå himla sur att JAG hade fått veta det OCH före dom. Pappans fru hade fått jätte utbrottet och tyckte det var för jä***ligt att JAG som är hennes mans X får veta det och inte HON som är hans FRU.... Jamen hallå är dom 15 eller?????

Jag lovar er att när dom fick det där utbrottet så mös min son. Han hade ju bara talat om det pga att dom pratade om det, han hade inte trott att dom skulle reagera så häftigt.

Tänk vad internet och mail kan göra mycket. Vilken kontaktnät man kan ha vilket man säkerligen inte skulle ha haft om det inte funnits. Jag tror i alla fall inte att jag hade haft kvar kontakten med så många gamla vänner som jag har idag.

Jag kan ju bara säga Tänk om dom visste hur många av hans gamla kompisar jag har kontakt med som jag vet att han inte har kontakt med *asg* Dom skulle säkert gå i taket, kanske rent av få en hjärtinfarkt.

Samma fru talar om på Stay Friends att hennes man var ett krogragg som redan var förlovad.... Vilket iof är sant men Hallå igen ÄR det något att skryta över när man är över 30???

Achmed The Terrorist - Watch more free videos

Tom i huvudet...

...precis så känner jag mig. Vakna i morse och hela jag kändes bara jätte tom. Min käre man hade en bra förklaring och det va att jag hade fisit så mycket under natten, ja se karlar.
Jag har sovit dåligt och drömt mardrömmar. Jag bara hatar att drömma mardrömmar speciellt då det är någon man känner är med och att det kan hända i verkligheten. OM jag drömmer typ att jag blir jagad av monster då kan jag lunga ner mig fort och somna om.
I natt drömde jag att min son blev mördad nästan mitt framför ögonen på mig. Jag befann mig ute på balkongen och ringde och när jag kommer in så har någon huggit av honom benen och han sitter lutad mot väggen och jag bara skriker rakt ut. Så vaknade jag och hjärtat gick i 3000 och det tog lång tid innan jag kunde somna om.

Det är väl det som är mardrömmen att ens barn eller käraste ska råka illa ut och man kan inte göra något. Jag vill inte ens tänka tanken hur tom man kommer att bli i hela hjärtat och hjärnan då. *rysning*

Min tomhet och mardrömmar kanske har med att det är fullmåne och jag är precis i den perioden då man är som mest känslig. Inte många dagar kvar till lingonveckan.

I allt det här så fick jag oxå veta att en väldigt god vän till mig inte har mått bra alls, vilket jag hade på känn innan jag fick veta det.

Det har väl helt enkelt blivit lite för mycket och då är det skönt att få skriva av sig här.
Inte för att jag känner mig mer fylld än i alla fall. Får nog vänta någon dag så får vi se.

Jag är inte ledsen eller deppig bara tom...bara och bara men i alla fall.



Får fylla de andra tomhålen med lite mat hmmm kanske lite godis, CHOKLAAAAD, det brukar hjälpa en liten stund i alla fall ;)

Tonåring vs övergångsålder

Min yngre son är i tonåren och min syster är i övergångsåldern och jag kan lova er att dom går inte ihop just nu.

Förra året då dom var och hälsade på hos oss så var det ett himla fräsande och gnällande på dom där 2 mot varandra, ja och lite på annat oxå förstås.

I år kommer bara syster yster så det kanske blir lite lugnare.

Men vad jag ville komma fram till egentligen va att, det kanske är det som är meningen med att man inte ska skaffa barn då man blir "äldre" just för att det kan bli en himla krock då barnet kommer i tonåren och mamma i övergångsåldern.

Tänk er att ha en dotter i tonåren, som är fylld av hormoner som gör henne enormt lynnig och irriterad och så då en mamma som håller på att bli av med alla hormoner, typ. Vilken kaos.

Nu menar jag inte att alla tjejer har sådana tonårsproblem men ganska många. Killar är det lite lugnare med men dom är absolut inte helt fria, det har jag märkt just på den yngre förmågan.

Ja det va bara det jag ville den här gången ;)

Explosions varning!

Jag beundrar min man som står ut med mig då jag får mina utbrott. Fast jag är inte sååå himla hemsk men jag känner att jag håller på att spricka av irritation.

Ja det gäller förstås samma person som i det tidigare inlägget. Det visade sig att sonen har kommit hit för att jobba...MEN HALLÅ...vart finns pengarna????

Jag tror faktiskt det tog hus i hel..te även hos min man, å när han blir arg då är det inte nådigt. Han är i vanliga fall på tok för snäll och säger aldrig ifrån.

När han fick mail om att elbosso sonen skulle börja jobba och jag kom med 50 11 frågor, som typ.
- Jaha till han finns det pengar men inte till oss?
- Kommer han oxå att åka till Thailand...ytterligare en kostnad??!!
- Varför har inte du fått veta det här?
osv osv

Idag hör jag min man ta upp allt det här med elbosso, och han lät så där otäckt arg.
Han sa till honom att han, alltså elbosso ska inte ens fråga honom om han behöver "matpengar" då dom andra får utan att bli tillfrågade utan han ska bara ge dom till honom. Men det är ju så att elbosso vet att min man är så jä..la snäll.

Min man tog även upp resan till Thailand, sonen som kommit hit och sa att vi hade ju gärna velat ta hit våran son oxå på lovet men det kan vi ju inte göra.

Han talade oxå om att nu när vi snart är nere på det minsta vi kan spendera så får vi väl ta och packa ihop våra saker och bege oss härifrån.

Man måste ju ha pengar för biljetter, frakt av saker, startkapital då man kommer till Sverige och de pengarna finns men vi vill ju inte börja nagga på dom.

Jag hoppas elbosso tog in det han sa, han brukar det men ibland verka inte hans hjärna fungera över huvud taget.

Det är himla påfrestande att ha det så här, kommer vi att kunna vara kvar? Kommer dom att slänga ut oss från lägenheten plötsligt en dag? Vad gör vi med möblerna om det blir hastigt så? Vart tar vi vägen under tiden? Ja många är frågorna och ibland ser jag ingen lösning på någonting men det brukar ju lösa sig när man väl hamnar i sittsen.

Sedan finns det ju naturliga förklaring till att jag reagerar så himla starkt, alltså istället för att bli arg känner jag mig alltså sprickfärdigt förba..ad. Det är den tiden på månaden, för i nästa sekund kan jag känna mig helt maktlös, deprimerad och ledsen.... vilket fall som helst håller jag på att explodera just nu i alla fall.

Arg, irriterad, förb...åhhh arg

Här om dagen blev jag så jäkla arg så jag höll på att spricka. Tur inte min man var hemma för då hade han fått allt över sig. Fast han fick en dust då han kom hem förstås :)men då hade jag lugnat ner mig så jag va bara lite irriterad liksom.



Först fick jag veta att det kommit in pengar till företaget genom att företaget betalat en del av en skuld som en av de anställda har, så han slipper sitta i fängelse å det är ju bra för han.

Bra tyckte jag då får vi lite lön så vi inte behöver hitta på gratis saker till besökarna som kommer. Lönen har vi inte sett skymten av MEN en av lägenheterna som vatten och elen var stäng pga obetalda räkningar betalades. Chefens son med kompis kommer....och det finns inte plats hos pappa för hans flickväns väninna bor där. Så till det finns det pengar. Väninnor och sonen.

Självklart förstår jag att han vill ha besök av sonen det vill jag oxå men jag har inte en chans att kunna betala biljetter till mina söner. Den som kommer han har betalt sin biljett själv.

Har sagt till min allt för snälla man att han får ta och säga till att vi behöver nöjespengar till sonen kommer.

Borttappat minne.

Nu menar jag inte att mitt minne är borttappat, hmm även om det kan nog vara det ibland, utan det gäller min mor.
En mor som biologiskt sätt är min mormor. Så nog om det.

Hon har i alla fall glömt mig. Inte helt och hållet men näst intill. OM hon har förträngt mig eller om hon verkligen har glömt mig pga sin senilitet vet jag inte.

När mina syskon pratar med henne så kan hon fråga efter mig men jag är ett litet barn.

Barnbarnen dom existerar inte alls.
Hon pratar om en son till min syster, men hon har ingen son, det är jag som har det.

Kanske någon funderar varför jag inte pratar själv med henne så beror det helt enkelt på att vi har rök ihop, för sista gången, för ca 1.5 år sedan, därför kan hon ha förträngt mig.

Ska jag vara ärlig så saknar jag inte henne, grymt kanske men den som känner henne och vet hur hon har varit mot mig förstår.

Nästan från det jag va nyfödd så adopterades jag av min mormor och morfar. Fick veta det då jag var 7 ungefär. Då började jag förstå varför jag gillade min syster så mycket och varför jag INTE var så gillad av min mor. Fast kanske inte just direkt då men näst intill i alla fall.

Jag var tydligen ett snällt barn tills jag vart 3, då började jag säga ifrån, vilket min "mor" INTE gillade. Barn ska vara snälla och tysta och absolut inte säga emot. :)

Jag har fortsatt att säga emot eller inte emot, men sagt vad jag tycker. OM jag tycker något annat än det den personen säger så säger jag det, fast inte om det skadar den personen vill säga.

Men jag måste väl erkänna att gillar jag inte personen så kan jag vara okänslig och säga även saker som kan göra ont på ett ofint sätt. Jag är nog en liten elak jä**l.

Jag har i hela mitt liv fått höra att jag ska vara glad att hon tog hand om mig annars hade jag hamnat på barnhem...det visade sig att det var daghem, det fick jag veta för 1.5 år sedan. Men även fast det var barnhem så sa jag alltid att det har nog varit bättre där än "här".

Fick alltid ha ärvda omoderna kläder, som jag blev retad för, å jag menar verkligen OMODERNA. Jag talade om att jag blev retad för kläderna men det brydde hon sig inte om. Jag ska vara glad att jag har kläder på kroppen. Mina syskon dom fick inte mycket kläder bla bla bla. Näää, för då hade dom inte pengar heller, men pengar fanns det gott om under min uppväxt tid.

Nu menar jag inte att jag skulle bli bortskämd och ösas över med saker som jag ville ha men jag hade ju kunnat få lite moderna kläder i alla fall.

När jag talade om att jag blev retad i skolan, inte bara för kläderna, så sa hon att jag fick väl skylla mig själv. Brydde sig inte ett smack om vad det var, kanske det inte var mitt fel att jag blev mobbad, kanske det var den som mobbade som det var fel på men det va inte ens något att diskutera om. Oj nu upprepa jag mig från tidigare skrivande...hmm det där med minnet.

Kommer aldrig att glömma då jag fick sitta en hel lördags lunch och pina i mig en fiskgratäng som innehöll curry. Jag smakade på den och tyckte den smaka vedervärdigt MEN jag ska vara GLAD att jag fick mat. Åt jag inte upp den så kunde jag se i stjärnorna att jag skulle få någon julklapp. Jag mins att jag sa "Jag struntar i julklappen bara jag slipper äta". Å jag grät och grät för maten var verkligen vidrig. Jag hade dessutom inte lagt upp maten själv så det fanns massor på tallriken.

Efter det så kunde jag inte ens känna lukten av curry förren det vände i magen på mig. För ca. 10 år sedan började jag så smått äta mat med curry i och idag går det riktigt bra.

Nu skulle jag vilja tappa bort minnet för vissa saker. Vilket jag säkert har gjort oxå.
Finns vissa svaga minnen av, eller om någon har berättat det, att fast jag hade vänner hos mig så stod hon och skällde på mig och gärna nedvärdera mig.
Det hände oxå att jag åkte på en "örfil" eller en hårluggning när vänner såg på. Även uppe i tonåren då det verkligen va skämmit om föräldrarna visade sig över huvud taget.

Hon tyckte själv hon var en otroligt rolig och mysig mamma.

Sedan skulle jag alltid tänka på vad andra sa, alltså typ "Men vad ska grannarna säga?" "Så kan du ju inte säga/göra/se ut, tänk vad ska våra fina vänner säga?" mm mm. Det är faktiskt lite roligt för dom brydde sig inte så mycket så som hon trodde.

Konstiga är att när jag kom i tonåren och kom hem och hade både druckit och rökt så märkte hon inte ett jäkla dugg. Hände att jag stod och svaja i köket och ögonen gick säkert i kors men ICKE att hon märkte något, i alla fall sa hon inget. Det var ju ganska så ofta som jag festade, vardag som helg och rökte gjorde jag varenda dag.

Jag fick ofta vara hemma ensam då hon skulle upp till stugan och fiska. Det kunde ibland vara veckor som hon var borta. Kom hem en sväng och tvättade. Min far han jobbade borta på veckorna och när han kom hem till helgen då for han oxå upp till stugan.

Det va lite om tonåren. Ni ska inte tro att det blev bättre då jag flytta hemifrån och i första etappen 100 mil hemifrån.



Det tog hus i hel*te när jag blev gravid med första barnet och drog från pappan. Men det kan jag ta någon annan gång. Den här gången kan det räcka med skoltiden ;) Kan ju inte tråka ut läsarna allt för mycket, ja om det nu finns några läsare *fniss*.

Ska det vara så himla svårt?

Fick en fundering i skallen igår om att gå ner i vikt. Ska det vara så svårt att gå ner 2 kilo i MÅNADEN? Det är väl ändå inte mycket begärt av en själv eller hur?

Jag äter rätt MEN jag rör på mig för lite, även om jag är uppe i badet flera ggr i veckan så måste jag antagligen röra på mig mer.

Jag äter inte godis, inga bullar och inga kakor. Jag dricker inte sötdricka och jag lagar nyttig mat med inte allt för mycket fett i. Håller en ganska så bra GI diet MEN det händer inget på vågen.

Så därför ställde jag mig den frågan igår, "ska det vara så himla svårt att gå ner 2 kilo i månaden?"

Om det ska vara så svårt kan jag lika gärna äta godis, bullar och kakor.

Känner mig ungefär så här:


Fast jag ser ju ut mer som dom här:

Ang årsredovisningen

Det kanske är någon som funderar hur något så harmlöst kan vara släktförbjudet.

Ja det är ju som så att dom där 3 bröderna som jag har, är det släkt som inte vet om och som inte ska veta om det för det blir tydligen ett jäkla liv. Ja och dom läser ju den andra bloggen.

Det är ju lite onödigt då att just jag skulle strö salt i såren, så då håller jag det här istället. Det räcker med alla andra blunders jag har gjort under mitt liv som har gett släkten en massa grå hår. *asg*

Jag har ingen kontakt med mina bröder men dom vet om att jag finns och jag har haft kontakt men tappade den. Har försökt ringa och försökt söka upp dom på något vis men det verka vara förgäves. Det nummer jag har haft till dom får jag en spansk röst i och jag kan INTE spanska.
Jaa dom bor ju i spanien så det kanske inte är så konstigt att det är en spansk röst men det kan ju vara en telefonsvarare eller ett meddelande från telefonbolaget att nummret är stängt mm mm.

Årets uppdatering...

...heter ämnet som kommer via mail. Jag har skickat mail till mina vänner och så skulle jag publicera den här för de som jag inte mailar å så... Följande frågor och innehåll är med.

Då var det dags att fylla I årets frågeformulär! Ok, så här ska du
göra, och försök att inte vara lat och förstöra det roliga. Bara ge allt!
Kopiera texten (inte vidarebefordra) I hela detta mail in I ett nytt mail
som du kan skicka. Ändra alla svaren så att de stämmer för dig.
Skicka det sedan till en hel hög av människor som du känner, INKLUSIVE den
person som skickade det till dig. Poängen är att du skall lära känna en
massa små fakta om dina vänner. Det är roligt, och det är lätt!


1. VAD HETER DU
Janel ;)

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Har inga byxor... ops!!! hihihi jag har klänning.

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU
Klonkade ute och kylen som precis drog igång och förstås knattrande från tangentbordet

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Surfa på nätet, såg på TV, Läste och...sov

5 VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Jag hoppas det inte är det sista jag åt men det jag åt senast var i alla fall... banan, yoghurt och brainflakes

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
40 grader varmt, soligt, blåsigt

7. DEN SENASTE PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Min svåger.

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Beror på vilken sida jag ser först. Ögonen, händerna och baken ;D

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Ja absolut.

10. HUR MÅR DU IDAG?
Känner efter... BRA som för det mesta.

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Cola Light, avokado juice

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK?
Öl, gärna mellanmörkt eller en Bacardi Breezer Pineapple :D

13.FAVORITSPORT
Bada i poolen det är närmaste sport jag gör eller???

14. HÅRFÄRG?
Ljus chokladbrun med ljusa slingor

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Jag tror jag aldrig har sett en soluppgång, jag är nog inte vaken då.

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?
Oj jag vet inte riktigt. Det är i alla fall 3 yngre bröder som inte jag har någon kontakt med.

18. FAVORITMÅNAD?
Tja alla månaderna utom december och januari för då är det kallt, bara 20 grader

19. SENASTE FILMEN DU SÅG?
Mine yours and ours! Vilket påminner om en vän som jag har, alltså antalet barn ;)

20. FAVORIT DAG PÅ VECKAN?
Vet inte alla dagar är lika bra ;)

21. FAVORITSYSSELSÄTTNING?
Blogga, läsa bloggar, skriva över huvud taget. Se på film, umgås med trevligt folk å så. Helt enkelt bara ta det lugnt.

22. ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Vet inte, det var så länge sedan men jag tror inte det.

23. FAVORITLÅT(ar)?
Bon Jovis låtar typ å så. Just för tillfället har jag ingen absolut favvo.

24. SOMMAR ELLER VINTER?
Sommar

25. KRAMAR ELLER KYSSAR?
Både och

26. FÖRHÅLLANDE ELLER ONE-NIGHT STANDS?
Förhållande

27. CHOKLAD ELLER VANILJ?
Det beror på. Jag äter hellre choklad än vanilj MEN jag gillar då det luktar vanilj.

28. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA PÅ DETTA?
Ja helst

29. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Tja den som har ork

30. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Den som har skickat det till mig :P

31. HUR BOR DU OCH MED VEM/VILKA?
I en lägenhet med min man.

32. VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER
Allt som är bra men favvo författaren är fortfarande Michael Connelly

33. HUR SER DIN MUSMATTA UT?
Musmatta??? Har ingen matta till min mus eftersom jag har en trackballmus

34. FAVORITSPEL?
PS2, Ice Age tills jag fastnade :(

35. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Bläh nä det tror jag inte och jag tänker inte prova.

36. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
Vet inte men det tror jag inte heller kanske med ett antal öl i kroppen

37. ÄR DU ROMANTISK?
Tja lite romantisk är jag säkert

38. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
Absolut.

39. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?
Mina vänner.

40. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Vet inte, det är fredag och min man är hemma hela dagen....

VAD ÄR KLOCKAN NÄR DU SVARAR PÅ DETTA?
17:22 lokal tid

Oj då...

...hmm nu har det gått liksom en hel månad sedan jag gnällde *fniss*, fast det är ju snarare att jag inte har haft något släktförbjudet att skriva om.

Åsså har det blivit lite gnällande på den andra bloggen istället :P Ja ja får väl ta och skärpa mig lite.

Varför är inte jag rik och berömd?

Det kan man ju fråga sig

Jag har "hört" att har man haft taskig uppväxt och/eller blivit mobbad i skolan så blir man rik och berömd...

Jag har nu läst en hel del om att skolorna börjar och det är dom som börjar 1:an osv. 9 år i samma klass...vilket kan vara ett mörker eller rent av bra.

Själv har jag erfarenheten av mörker då det gäller skolan. 9 år med nästan samma klass. I årskurs 5 delades klassen och den jag gick i vart en 5-6:a och det var inte den värsta i klassen som försvann.

Å på den tiden så fanns det inget "antimobb program"

(Varning lite repris är det allt sedan en tidigare bloggning)

Nu var jag ju inte ett mönster barn själv, hmm kanske därför jag inte blev rik och beröm, utan jag hade ett jäkla humör MEN jag var fruktansvärt osäker så mitt humör var en bra, eller mindra bra kanske, mask att ta på sig.

Det fanns en person i klassen, Baddy, som styrde och ställde en hel del, bla så hade hon tydligen bestämt sig för att jag var inte önskvärd, eller om jag var ett hot och därför inte önskvärd, ja jag vet inte varför.

Jag vet att det jag ville ha var en tjejkompis som jag kunde fnissa och byta hemlisar med men någon sådan fanns inte då.
Jag hade killkompisar och då blev det mycket råa lekar å sånt.

Jag var inte precis liten heller i skolan, jag var bland de längsta i klassen långt upp i åren och det var jobbigt det oxå. Jag var inte tjock utan bara lång.

Ibland hade jag tjejkompisar men inte den där att fnissa ihop med kompis. Jag kände nog att jag inte riktigt kunde lita på någon. Även Baddy var väl ett tag en sk.kompis.

Det var mycket gråtande på mig, jag har än i dag lätt för att gråta både av glädje och sorg å så, och det gav väl mer smak då dom/hon såg att jag blev ledsen. Det var nog väldigt tacksamt att reta mig just för att jag reagerade snabbt med att bli ilsk och ledsen.

Sedan att ha en mor som dessutom tala om att jag fick skylla mig själv då jag kom hem och var ledsen. Om henne kan jag skriva en hel bok om hur dålig mor hon var.

I högstadiet så fick jag några äldre kompisar och kunde komma in på disco fast jag inte var 15, då vart jag genast intressant tjej för Baddy. Men det varade inte så länge. För när hon väl kom in på discot oxå så fortsatte hon att vara elak mot mig och andra personer i "gänget" och ingen av oss har blivit rik och berömd. Hmmpf

Tänk om vi alla hade haft mer råg i ryggen och kört upp henne mot en vägg och tala om vilken otrevlig person hon var. Hmm jo oj jag gjorde väl nästan det på ett lucia firande och någon gång senare oxå. Fast lite tokigt blev det allt men men. Råget vart väl lite för överfullt så jag klappa till henne och efter det så pratade vi inte med varandra på väldigt väldigt länge.

Det värsta är att Baddys dotter är tydligen lika dan om inte ett snäpp värre för hon har ju mamma på sin sida.

Klassen jag gick i var väl inte speciellt duktiga på att hålla ihop som klass över huvud taget. Jag förstår inte riktigt hur vi kunde få ihop till klassresa i 5:an och 6:an men det gjorde vi. Troligast var det väl föräldrar som hjälpte till och styrde runt.

Vi kunde i alla fall inte åstadkomma någon klassresa i 9:an, den stora resan som alla skulle göra då dom sluta 9:an. Vi försökte men med alldelens för många viljor och fel personer som skulle styra och ställa så blidde det bara en tummetott.

Vi festade upp de få pengar som vi skrapade ihop.

Enda gången som vi riktigt höll i hop, bortsett från ett par stycken, så var det då vi skulle jävlas med lärarna på högstadiet. Vägra gå in i klassrummen osv.

Sedan är vi väl den enda klassen som faktiskt har haft återträffar flera ggr OCH de flesta har kommit OM dom inte har haft förhinder av något slag, t.om jag har kommit.

Skryt luktar illa...

...men det struntar jag i :) Jag måste bara få skryta lite. Min son berättade att när han berättar för sina kompisar om sin familj så heter jag alltid snälla mamman och pappa hans heter mest idiot eller något liknande.
Vist måste man få skryta när man får höra sånt? Det är inte alltid man är snälla mamman. Inte för att jag tror att han har tyckt lika länge illa om mig som han gör om sin pappa och han har tyckt illa om mig :P men det är väl lite så att föräldrar är till för att vara ett bollplank ibland. Det är jobbigt för dom att man sätter gränser men när dom blir äldre är dom väldigt tacksamma för det.

Jag har träffat hans nya kompisar och där var det några som var rädd för mig, berättade han oxå. Jag gjorde inget men jag kan tänka mig att jag kanske såg lite grym ut. Vi stog ju på T-centralen nästan ute vid plattan och då måste man se grym ut *fniss*
Jo osså får jag kramar av han fast hans kompisar ser på. Men kanske inte konstigt för dom kramar varandra hej vilt :D och det är bra. Lite "love, peace and understandig" Ja den frasen har jag snott från en annan blog :)

En annan sak oxå när det gäller hans pappa och fru. Dom blir sur om han inte säger hej då han kommer för då verkar det som om han bara sover där och inte tillhör familjen. Dom vill att han ska vara tillsammans med dom på kvällarna just för samma sak. MEN HALLÅ han är en tonåring inte 17 vill dom sitta med föräldrar och glo på TV. *SUCK* Att dom vill kanske att han kommer hem och meddelar att han är sen sånt förstår jag för det vill jag oxå men så löjligt som att han ska vara tillsammans med dom för att han inte ska tro att det är ett jäkla hotell han bor på....*DUBBEL SUCK*

Slutar nu innan jag sitter här och blir arg sista dagen i Sverige, för den här gången.

Pridefestival

Jag hamnade nästan i pridefestivalen i Stockholm men missade själva paraden med några timmar pga resa. Det skulle faktiskt ha varit roligt att se den.
Min yngre son berättade att hans bästa tjejkompis mamma har gett henne utegångsförbud under hela Prideveckan. Mamman har homofobie, precis som om det skulle smitta. Men hon är ju inte ensam om det. Sonens pappa har oxå det.
Sonens pappa hade en bästa kompis som det visa sig var bög och då sluta han att vara kompis med honom OCH då var dom ändå vuxna och skulle ha mer förstånd tycker jag.
Kompisen och jag är bra vänner fortfarande.
För ca 9 år sedan klev han ut ur garderoben och då hade jag sagt till min man att jag tror att han är homosexuell faktiskt eller egentligen sa jag väl bög. Han hade väldiga problem med tjejer, inte att få tag i dom för där var det tvärt om med men tjejerna berättade att när det gällde att hoppa i sängen så va han inte riktigt intresserad. Sedan så utbilda han sig till massör, var sjuksköterska innan, och flyttade till London, det va då jag börja ana ugglorna i mossen då va ;)
Så den dagen han talade om att han var bög och hade träffat en pojkvän så vart jag inte precis chockad.
Han är väldens finaste kille både utvändigt och invändigt. Han har stöttat mig i många kriser, innan han klev ut ur garderoben alltså, efter har vi inte haft mer än MSN och mail kontakt. Fast det kanske beror på avståndet *fniss*

Har på stan sett massor med tjejer hålla hand med tjejer och killar med killar, vilket det sista inte är ovanligt i UAE, Pakistan och Indien fast dom inte är homosexuella. Däremot är det ganska så ovanligt att tjej-kille håller varandra i handen på dessa ställen. Å "hångla", alltså kramas eller pussas, på almänna platser det är mer eller mindre synd även mellan kille-tjej och det är en synd om kille-kille eller tjej-tjej gör det FAST dom pussar varandra på kinderna när dom träffas....???? Hmm det där förstår jag mig inte på. Det är i alla fall förbjudet med homosexuella förbindelser i arabland. MEN då kom jag att tänka på, för jag kan tänka mig att det finns homosexuella även bland araber/muslimer, att de kvinnor som har heltäckt ansikte kanske kan vara en han....vem vet????
I Pakistan, kanske även i andra muslimska länder, där det är mest mycket muslimer, där opererar prostituerade killar, som är homosexuella in bröst och de som är väldigt extrema opererar även bort den hängande anläggningen mellan bena...Ja nu har jag inte själv sett det men jag har läst en dokumentärbok om det och det var om Pakistan. Å de karlar som går till de här prostituerade vet ju att det är killar men eftersom dom har långt hår, bröst, målar sig och har kvinnokläder så är det ok att "sätta på" dom...skumt. Boken heter "De dansande kvinnorna i Lahor" av "Louice Brown" Ja just det prositution är förbjudet även mellan kvinna-man liksom...

Tillbaka till Sverige och världen i övrigt. Jag tycker det har blivit lite för mycket det här med homosexualiteten, det liksom är lite "inne" att vara bög eller flata även om man inte är det. Jag tycker det är bra att det finns upplysningar och att det inte hyschas så att de som är det kan få vara det utan att behöva gömma sig i garderoben MEN hysterin. Varför ska det den måsta vara och vad är det för mer med dom än oss andra icke homisar? Nu blir jag lite avis här alltså...*fniss* De enda som har något att komma med är de som är bisexuella som har dubbelt så stor chans att hitta en partner... ;) Fast det är ju inte det enda som är hysteri om så...jag får väl bita i det sura äpplet å acceptera att det är en innefluga att vara homosexuell och det är inte jag, vad jag vet i alla fall *asg*
Nu när jag ändå är på G med homosexuellt å så, så har ju frågan kommit upp om att Telitubis är homosexuellt...??? Kan det vara för alla färgerna eller??? Ja är det färgerna då måste ju alla rastafari vara det oxå...vojne vojne. Ja jag vet inte men fånigt är det i alla fall.

Men vad gör du där nere?

Nu är jag hemma i Sverige och får frågan "Men vad gör du där nere?" Ibland blir svaret så lite som möjligt eller så berättar jag vad jag gör beroende lite på vem som frågar och hur det frågas.

Igår var jag på "stadsfest" i stan och träffa den person jag helst INTE vill träffa, Baddy, men hade inte så mycket val. Åhh Baddy blev SÅÅÅÅÅ glad att se mig och SÅÅÅÅÅ chockad att jag är hemma och inte har berättat det för henne....hmm kan det bero på att jag har inte lust att träffa henne. Innan vi for så hade vi inte speciellt mycket kontakt och under tiden som jag varit borta så har hon kunnat haft kontakt via mail och min blogg men har inte "hört" av sig en enda gång såååå varför ska jag tala om för henne att jag ska komma till stan????

I alla fall kom frågan "MEEN vad gör du där nere?" Mitt svar vart INGET. Förvirring uppstod och flackande med ögonen.....men något gör du väl? tjao jag bloggar, solar och badar. Då kom en kär vän till mig,Island, som har samma uppfattning om Baddy, med inlägget MEEN du arbetar ju lite, du gör ju hemsidor, då du har lust, klämde hon in med oxå åsså flina vi. Elaka??? tjao nää inte direkt.

Baddy fortsatte att jiddra och tala om hur hon har hotat Islands nya pojkvän med att om han gör henne illa ja då jäklar...jo vist vad som kommer att ske är väl att hon jagar efter honom för egen del inte för att hjälpa till.

Som tur va så försvann Baddy vidare så vi kunde slappna av och inte behövde stå där och lyssna längre på hennes "skitsnack" och flina tillgjort.

Men hur jag kunde börja prata med Baddy...ja jag såg att hon kom och jag vänder ryggen till men då började hon prata med Island och hennes pojkvän som hade varit och köpt öl och var på väg tillbaka till mig. Jag väntade in i det längsta men så tog törsten över så jag tog ett djupt andetag och vänder mig om och tar 2 steg till dom.

Det var fler som jag träffade som va på sätt och vis trevligt att se men fundera på om han inte hade kommit i en lite sen 40 års kris....typ 10 år sent.

Snåljopar

Finns inget tråkigare än folk som är snål, då menar jag inte ekonomiska utan verkligen snåla, snikna liksom.
Fast ska jag erkänna kan jag vara det ibland oxå men då har jag oftast en elak orsak till det, alltså typ att den jag är snål mot har varit/är elak på något vis. Eller då jag hade det så himla kärvt så jag visste inte om jag hade mat till ungarna hela månaden då kunde jag bli snål oxå men inte av ren vilja.

På dina pengar har dom tagit upp några exempel på snålhet och dom efterlyser fler från läsarna. Det går att gå in på dinapengar.se och kolla själv men jag ska ta upp några från deras sida oxå.

- Svågern som vägra lämna parkeringsplatsen förrän parkeringstiden han betalt för har tickat ut.

- Han som brukar återanvända plastbestick och plastmuggar och diskar dom. (Min kommentar: Måste vara en student)

-Föräldrar som krävde betalt av sonen när han flyttade hemifrån och tog med sig några möbler från sitt pojkrum. (Min kommentar: Snacka om sniket själv försökte jag bli av med så mycket som möjligt *fniss*)

- En mormor som spädde ut den sista filmjölken med vatten för att få ut allt ur paketet till barnbarnens frukost (Min kommentar: Skulle kunna vara min mormor)

Fast ibland måste man nog vara lite snål i alla fall men det får ju inte gå till överdrift. Typ "Han som grät då han sket" oj låter nästan som en av mina X. Han var så snål så han näst intill grät då han sket. Tänk all den dyra goda maten bara rätt ner i toaletten och spolas bort *asg*
Ja när det gäller han så skulle jag nog kunna komma på flera snåla saker som han har gjort/sagt men just nu ligger dom långt långt borta. MEN jag återkommer så fort jag har fått fram dom.

Spyfärdig

Såg en reklam om kaffe där en snubbe står i duschen och så får man se hans armhåla som är full med långt svart hår, gläsch, det tycker jag INTE om. Inte ens på män alltså. När det är så långt så när dom håller nere armen och det sticker ut hårtussar från armhålan, *rysningar* Eller då dom lyfter på armen och man ser svetten glittra i håret, bläh.

Å svar på hur jag står ut med min mans armhåla, han får raka sig. Det behöver inte vara helrakat men det jag tycker är äckligt är när det är långt, längre än 0,5 cm.

Förr gillade jag inte heller hår på bröstet men det har jag vant mig med nu, efter 10 år med en man som har hår på bröstet. Men får han hår på axlarna då blir det *plock plock* Det gillar jag inte heller.

Kommer ihåg en gång för väldigt många år sedan då jag var på disco i Stockholm och det kommer fram en "cool" kille till mig. Han hade linne på sig, ett gult och uppe på axlarna fanns det tomtetoffsar med hår som stack ut bredvid linnebandet. Han var mest mycket ocool i mina ögon.

Eller håriga ryggar...




Det här kanske beror på att jag är pälsalergiker ;)

Skrämmande

Min 15-åriga son berättade att han hade blivit utsatt för "våld" då han och hans kompis satt i en park i Södertälje.
Det hade kommit förbi ett gäng inv*** var av den ena började gå runt deras bänk, så sonen tittade på honom, vilket vem som helst skulle göra om någon håller på att gå runt en, sedan skrek han till sonen och kompisen "Va fan glor du på". Sedan börja han sparka mot sonens revben och började skrika att dom skulle gå 1 mot 1. Min son är inte speciellt stor.
Den skrikande killens ena kompis drog bort honom. Sonen och hans kompis gick därifrån men så kom killen igen skrek "Vart finns de en kille, jag ska bränna han i ögat" och min son stod närmast så killen börja slå på honom igen och sedan brände honom i nacken med sin cigarett.
Sonen och kompisen kom undan igen och gick mot bussarna för att åka till kompisen men så hörde dom att gänget var på gång igen så dom hoppade på pendeltåget som tog dom hem till sonen i stället.

Snacka om oproviserad våld. Det är skrämmande att man inte ska kunna vara ute utan att det ska komma idioter och förstöra och bråka utan anledning.
Det hade lika gäran kunnat varit en kniv som sonen fått i nacken men som tur var nu bara en glödande cigarett.

Som tur var så hade den här skrikande killen tydligen väldigt förnuftiga vänner i alla fall som drog bort honom.

Var och varannan dag läser jag på webben hur folk blir nedslagna och rånade i Sverige. Det börja likna USA. Törs man åka till Sverige utan att riskera att bli nedslagen?

Hade det där hänt här i Dubai då hade hela gänget fått fängelse och hade dom dessutom varit utlänningar så hade dom blivit utvisade direkt efter fängelsevistelsen. Inte som i Sverige där kriminella blir ompysslade. Får bättre mat än skolbarnen och gärna skadestånd för att det är synd om dom att dom har så dålig koll på sig själv så dom måste antasta och göra illa andra oskyldiga människor.

Barn är härliga...

...även om dom är tonåringar.

Min 15 åriga son har varit på en endagars festival i Södertälje. Moship Open heter det och det var typ EMO musik eller vad det nu kallas. Å han skulle sova över hos sin flickvän som bor där ute i Södertälje.
Hmm det här hände i slutet på maj men...

...I alla fall så vart det ju moralpredikan över MSN om att inte dricka, inte ta narkotika, inte röka, skydda sig om han ska ha sex bla bla bla.

När det gäller drickande säger han "jamen jag dricker så lite för jag gillar bara att vara lite smålullig. Jag har varit full en gång och det var inte roligt."
- Gaaah men hjälp dricker du redan, vojne vojne. Vad säger pappa?
"Vadå han var ju med då jag blev jätte full"
- Ähh hmm, jag gillar inte att du dricker så ja jag hoppas verkligen du inte dricker mycket OCH HÅLL KOLL PÅ FLASKA, GLAS så ingen lägger i något skumt.
"Men du..du drack ju oxå då du va ung"
- Ja MEN då var det ingen som la en massa skumma saker i drinkarna...å så...mummel mummel.

Sedan gick samtalet över till att skydda sig då han har sex.
- Du ska skydda dig även om hon äter p-piller eller använder något annat så det så.
"Jamen hur länge måste man göra det om man har en tjej?"
- Ja minst 1 år...se till att pappa skaffar dig kondomer.
"Jamen jag kan hämta på ungdoms mottagningen"
- Ja gör det då.
"När har dom öppet?"
-Hur ska jag veta det som sitter flera hundra mil från Sverige?
Men nu kunde jag ta reda på det så han fick öppet tiderna.
"Men hur ska jag hinna gå dit då jag ska hem och plugga direkt efter skolan?"
-Det hinner du...du får inte åka på festivalen om du inte har varit och hämtat kondomer och så ska du ju beställa tid där för samtal...

Dagen efter talar han om att han varit till UM och fått kondomer och att han skulle få komma dit och prata med dom om sin pappa och familj...Det blir spännande att höra resultatet.

Nu va den här festivalen en alkoholfri festival men vad som händer efteråt vet man ju inte, med efterfester å sånt.

Skev även ett mail till hans pappa och tyckte att det var kanske dax att han skaffade kondomer till sonen, dom är dyra...och jag tror inte du vill bli farfar riktigt än :) Jag har inte fått svar än idag och det är nu snart en månad sedan.

Svåra ord

Med svåra ord menar jag så enkla ord så som förlåt och nej osv.

Tänk vad svårt det är för många att säga förlåt. Då menar jag inte förlåt som man haspar ur sig då man råka kliva någon på tån utan då det är sagt något dumt eller gjorts något dumt mot någon. Eller så simpelt som "jag hade fel" och då mena det oxå.

Såg en kvinna på TV som anmälde sin svärson som pedofil för att hon inte gillade honom. Hon struntade fullständigt i att hon gjorde både svärsonen, dottern och barnbarnet illa. När hon fick svart på vitt att han inte var pedofil, han gick igenom en hel tester och barnet fick prata med psykolog osv, ja en hel utredning helt enkelt och svärmodern sa inte förlåt till varken dottern eller svärsonen.

Det påminner lite om min mor, hon skulle aldrig erkänna att hon har fel och be om förlåtelse heller. Hur mycket man än kunde bevisa så hade hon rätt. Jo hon är vid liv fortfarande vad jag vet.

"Jag är avundsjuk på dig..." är oxå svårt att säga. Istället kan folk som är avundsjuk på något/någon gå och snacka skit i stället. "Va tror hon/han att hon/han är va, bara för att hon/han har...." ja å så typ.

NEJ är oxå svårt att säga och då oftast för att inte göra illa någon, men att man själv inte mår bra av att säga ja det tar man senare.
Då menar jag inte bara att man ska säga nej till om en kille vill gå längre än en själv utan det kan vara på jobbet oxå då någon säger, kan du göra det där åt mig, eller jobba åt mig den helgen osv och även om man inte kan så säger man Ja vist.
Det värsta är att de som säger ja och ställer upp hela tiden får oftast inte tillbaka hjälp då dom behöver det,tyvärr.

Jag har alltid haft en lite regel för mig att om jag tycker något är ful på en vän, t.ex dom har klippt sig fult eller köpt fula skor, SOM JAG TYCKER ÄR FULT. Så säger jag inget OM dom inte frågar då säger jag vad jag tycker, men är noga med att tala om att OM hon/han gillar det så ska dom ha det, det är inte jag som ska ha det på mig eller ha den frisyren. Det är den personen som ska känna sig bra i det. Alla kan inte ha samma smak.
Å ja jag kan oxå ta emot, om någon inte gillar mina kläder å så, men gillar jag det själv då har jag det i alla fall. :D

En vän till mig vet om den här regeln som jag har och när hon kom med nya skor eller ny frisyr och jag inte sa något så viste hon att jag inte gillade det och det fick jag höra :) "Å du tycker dom är fula" Fast ibland kanske jag inte har sett att det är något nytt, å då blir det lite konstigt förstås. *hmm*

Konstig känsla i maggropen.

Nä jag är inte gravid och tänker inte bli det heller. För min del så räcker det med 2 barn.
Känslan som jag fick var en sån där otäck känsla då man bara känner jätte obehag att nu kommer det att hända något jätte tråkigt och hela jag blir som stel å magen bara känns konstig liksom.
Ja vad va det som fick mig att känna så? Jo min man fick mig att känna så.
Nej han har inte varit otrogen eller vill att vi ska skiljas. Nä han ringde från jobbet och talade om att han har pratat med sin chef ang. lön, för den som inte vet så har "vi" inte fått någon lön på 6 månader, bil och hyra och att vi ska ta med oss grytan in till honom och äta tillsammans med han och hans tjej och prata.
Mer fick jag inte veta, just då. Så innan min man kom hem så hade jag ont i magen och kände att nu är något tråkigt på gång.
Min man berättade att han och chefen hade prata och att han, min man alltså, hade sagt till chefen att NU måste vi få pengar för vi har börjat nalla av våra "säkerhetspengar" och kan vi inte få pengar ja då måste vi åka tillbaka till Sverige. Säkerhetspengarna är de som ska kunna ta oss tillbaka till Sverige om det skulle behövas.
Så det är det vi skulle prata om hemma hos chefen.
Jag frågade min man om jag ska leta efter lägenhet då jag är hemma, och det tyckte han kanske var lämpligt.
Kände hur hela marken försvann för mig men vad ska man göra?

Väl inne hos chefen så var det en massa jobb snack som jag skulle lyssna på, varför vet jag inte men kanske för att jag skulle sätta mig in hur situationen är.
I slutet så får vi veta att vi ska få lite pengar, inte allt men så att vi klarar oss i alla fall och vad det gäller lägenheten så var det tydligen lugnt, hyresvärd och han har kommit överens om något i alla fall.

Men just den där hemska känslan i magen det är det värsta som finns att få, då man bara känner att fasiken nu är det något som är fel, något tråkigt kommer att hända.

Nu har vi inte fått pengarna ännu så....men det känns ganska så lugnt med lägenheten i alla fall och orosmagkänslan har försvunnit för den här gången.

"Tycker om att sitta här och lukta på blommorna"

Min syster frågade mig häromdagen om jag skaffat mig några vänner här i Dubai. Hon är orolig att jag sitter hemma och har tråkigt.

Nä jag har inte skaffat några direkta kompisar som jag gör något med, men å andra sidan tycker jag det är ganska så skönt att bara vara. Dagarna går otroligt fort så tråkigt kan jag inte ha. Allt som jag skulle göra då jag kom hit med hemsida mm mm har jag inte hunnit med än, jo lite granna men det är en droppe i havet mot vad jag hade tänkt mig.

Svaret jag egentligen gav var "Jag trivs så bra med mig själv" :) och tänkte på Ferdinand som hellre ligger under sin korkek och luktar på blommorna.

När jag hade pratat klart med henne så börja jag fundera lite på vad jag hade sagt och att jag är mest mycket för mig själv eller med min man och att jag inte direkt känner panik över att jag inte har några vänner här i närheten. Då undrar jag hur det kunde komma sig och kom fram till att jag har alltid alltid haft en massa folk runt mig ända sedan jag var liten.

När jag och mina föräldrar var uppe i stugan, vilket vi var jämt så var det folk där jämt och det var fester hela tiden.
När jag blev äldre och inte följde med längre så var jag ute med kompisar på disco och fester.
När jag flyttade hemifrån och ihop med en kille så hade vi alltid folk hos oss som sov över, fester var och varannan helg och mitt i veckan.
Sedan flyttade vi ihop med 3 st till i en större lägenhet där festerna fortsatte. När vi tillslut separerade så flyttade jag söder ut och in på en "korridor" på skolan som jag gick på. Där bodde jag tillsammans med 12 andra och det var fester jämt FAST det var spritförbud på skolan ;)
Sedan vart det dax för barn och jag flyttar lite mer norr ut men inte ända hem. Fester och folk hos mig fortsatte även här.
Efter 10 år så flyttar jag norr ut och här fortsatte festande och folk runt mig jämt jämt.
MEEEN så träffade jag min man och allt lugnade ner sig ganska så drastiskt. Å nu sitter jag i främmande land och tycker det är skönt med tystnaden runt mig, hmm ja riktigt tyst är det inte men ändå.
Nu ska ni inte tro att jag är helt avig mot att träffa folk men jag uppskattar det mer då jag träffar folk nu än förut. Då vart det mer ett måste att ha folk runt mig, har ju aldrig varit ensam liksom...typ å så. Visste knappt hur det var att vara ensam.

Måste...

...är ett ord som får mig att rysa och känna att det är något som är negativt.
Du måste röra på dig mer
Du måste äta mindre
Du måste gå ner i vikt
Du måste äta
Du måste gå upp ur sängen
Du måste äta upp all maten
Du måste städa, tvätta
osv osv

Vist många måsten är ju något som ger något positivt efteråt men det MÅSTE finnas ett bättre ord så det inte klingar så negativt. Det tar liksom emot att göra saker som man säger måste framför.

Ta t.ex "Du måste äta upp maten", som jag fick höra jämt och ständigt både hemma och i skolan, även om det inte ens är jag själv som tagit för mig av maten. Ja då har man lärt sig det, nu får får man höra "Du måste gå ner i vikt" "Du måste äta mindre" Jamen hallå hur ska dom ha det.

Ja nu måste jag sluta skriva annars blir det väl en lång harrang som det alltid blir då jag sätter igång och skriver.

Brottslingar

Såg i web tidningen en bild på HIV-mannen, eller snarare en utsuddad bild på honom. Jag tycker dom ska visa bilden på honom så inte fler åker dit på han.

Jag tycker att brottslingar ska "hängas ut", både som varning till andra brottslingar och att man har koll på dom. Det gör dom här. Speciellt när det är brottslingar som ger sig på andra människor. Pedofiler, mördare, våldtäcksmän/kvinnor osv.

När dom här har fått tag på brottslingar och dom har blivit dömda så är det bild på dom i tidningen. Dessutom så får dom höga straff och utvisning från landet så fort dom kommer ut ur fängelset.
Har dom dödat någon ska dom dessutom betala skadestånd till familjen, sk blodspengar, kan dom inte det så får dom sitta i fängelset tills dom har betalt...eller den dömdes släkt har betalt.

Ex. Det var 9 st som gjorde ett inbrott och stal en lång kabel. Dom blev tagna på bar gärning av en vakt som dom tog och sparka ner, han dog. Deras straff blev 10 år var och utvisning på samtliga. Det är ingen ide att försöka skylla på någon annan i gänget som dom brukar göra i Sverige och dom blir fri utan har alla varit där ja då åker alla dit.

En försökte sälja 3 kg heroin till en civilklädd polis = 25 år + utvisning.

Kör någon idiottokigt, då menar jag verkligen idiottokigt eller mot rött så publiceras det i tidningen med registreringsnummer å allt. Körkortet dras in, böter läggs på dom och har dom kört mot rött så åker dom även ut ur landet, om dom inte är lokals förstås. Kör man dessutom spritpåverkad ja då är det nästan så att det blir dödsstraff, inte riktigt men nästan. Inget jäkla fjantande här inte.

Fast det har inte hjälpt så där jätte mycket ännu i alla fall, för fortfarande kör folk som idioter här men regeln är ganska så ny oxå.

För mig känns det ganska så tryckt faktiskt att det är stränga regler här och att dom får fast folk. Inte som i Sverige där dom är så himla mesiga då det gäller brottslingar.

Desperat housewife

Nu syftar jag på serien som går på TV. Den går eller gick i Sverige oxå. Vi är inne på säsong 3 här, men det spelar ingen roll jag ska inte avslöja något OM det är så att UAE ligger för Sverige, det gjorde dom då jag kom hit i alla fall.

Ja till saken nu då. Edith som är en av houswiferna hon påminner sååå himla mycket om en bekant till mig, låt kalla henne Baddy. Inte utseende mässigt utan mer beteendemässigt.
Hon kan verka vara jätte trevlig MEN är en riktig orm, Edith är nog snällare om jag tänker efter. I alla fall det jag tänker mest på är att Edith svärmar för sina grannars män och före detta män. Har förhållanden med dom och så vidare.

Baddy, som jag känt sedan vi gick i första klass, ja jag skriver vi för det är inte bara jag som har råkat ut för Baddy, hon hade/har dille på att ska ha varit med killar som vi har varit ihop med ELLER om vi säger att dom är trevlig och hon ser att vi trivs ihop, tja vad händer??? Jo hon är där och...

Jag trodde att hon skulle växa bort det där men ack vad jag bedrog mig. Än i dag, fast hon är över 40, håller hon på på samma vis.

Även snacka bakom ryggen på folk gör hon. Gärna lägga till lite extra så att folk ska gå och bli arg på varandra. Vi som känner henne har lärt oss att ta det hon säger med en nypa salt.

Nu tror ni kanske hon är en sån där jätte pingla, alltså utseendemässigt men, jag säger det att utseende har inte någon betydelse om man kan vara en orm...

Det är tydligen inte lätt att jobba med henne heller, även om hon inte är boss så är hon väldigt bossig av sig, ja nu menar jag inte skräpig eller??? :D Vilket hon var även under skoltiden.

Vilket absolut inte gynnade mig kan jag då säga. Ja jag tror inte det gynnade någon efter som hon styrde dom med järnhand de första åren.

Jag vet än idag inte vad det var som var fel med mig eftersom jag inte fick tillhöra "tjejgruppen" utan stöttes ut. Kanske för att jag själv ville bestämma oxå. Men jag hade killkompisar, fast dom kan man inte direkt snacka om andra killar, i alla fall inte på den tiden :D Å ja jag har frågat de styrda om dom vet vad det var för fel men nej, dom bara lydde.

Har precis sett på Desperat Housewife så jag fick ett himla behov att skriva av mig. Det är konstigt att även om man har gått vidare och har ett jätte bra liv så sitter gammalt skit kvar och gror. Dyker upp då man minst anar det och då får man en liten downis liksom MEN jag har lärt mig att rycka upp mig snabbt och nu när jag kan skriva av mig oxå så går det himla fort :)

Jag kan ju säga att jag har väl inte varit guds bästa ängel alltid men jag har vuxit ifrån det i alla fall. Så nu till hör jag hans bästa änglar *fniss*

Börja Juni

månad med att gnälla ordentligt på alla korkade X.

Jag blir så himla arg när ett X som har barn beter sig så himla egotrippat, idiotiskt och och och urkorkat så att barnen blir lidande, för att "straffa" sitt X.
Ja nu kan ju även X som inte har barn oxå bete sig korkat men då är det i alla fall inga barn som blir lidande.

Nu är det inte bara X-mannen utan det finns korkade kvinnor oxå tyvärr, men det är nog mest mycket mannen som beter sig hel flängt. Det är väl deras manliga ego som har fått sig en törn och det pallar dom inte.

Det lustiga, om det finns något lustigt i det, jo det gör det för dom är så knäpp så man kan inte annat än garva, är då mannen har hittat något nytt och går ifrån kvinnan och sedan det blir dax att dela vårdnad eller något annat, så finns det massor med exempel där det låter på mannen som om det är kvinnan som har gått ifrån honom och det är SÅÅÅÅ synd om han.
Det här kan hända långt efter separationen.
I början kan det gå himla fint då kvinnan kanske är lessen och har det jobbigt men så kanske har kvinnan morskat upp sig och blivit stark, klarar sig själv eller har hittat sig något nytt då tar det hus i hel...te.

Fast jag förstår inte heller kvinnor som vägrar att X ska ta hand om sitt barn, nu menar jag inte dom som utför våld odyl. utan bara vanliga vanliga liksom. Kan väl inte finnas en bättre "barnvakt", alltså om han nu är "normal". Speciellt om man är ensam, singel med barn liksom kan det vara läge att få i alla fall en ledig helg i månaden för att ägna sig åt sig själv, utan att bli kallad egoistisk.

Jag har varit det och då var det bra att han ett X som tog sin son, fast hmm ja jag vet inte det vart ju inte precis regelbundet utan det var ju då han inte skulle ut och parta den helgen. Ja ni ska inte tro att han hade honom en hel vecka, oj oj oj det var för mycket begärt.
Jag jobbade natt och var 3:e helg hade en önskan att han kunde ta sin son de nätter som jag jobbade, men nej då det gick inte. Den här sonen är dessutom planerad från oss båda så det är inget ensides val att han finns till. I alla fall så blev det så jag fick fixa barnpassning på nätterna jag jobbade. Alltså 7 nätter på 3 veckor och han behövde inte alltid ta han på helgerna för det gjorde gärna min syster SÅ det blir alltså 4 nätter på 3 veckor...

När sedan den dagen kom då jag bestämde mig för att flytta ifrån storstaden och upp till Norrland då tog det hus i hel..te.
Gissa hur synd om honom det var då som INTE fick träffa sin son bla bla bla. Jo han fick vist träffa sin son hur mycket han ville men vi fick självklart ordna så han kom ner till Stockholm...men det var jobbigt han vill träffa sonen då HAN vill inte frågan om när sonen vill.
Vi fick gå via en familje rådgivning för att lösa problemet, som inte var något problem egentligen. Under rådgivningen så kläcker han ur sig att tänk om han vill ha vårdnaden...tja vist sa jag jag kan inte neka dig men nog tycker jag i alla fall att syskonen ska vara tillsammans. Jaha, tyckte han, hur ska du göra då då? Tänker du stanna då eller? Nää, sa jag det tänker jag inte MEN jag kommer att åka ner så ofta som möjligt för att träffa honom och även ta honom med upp till mig då jag är långledig å så.
Nu vart han lite rädd för han ville inte alls ha vårdnaden för det skulle kräva för mycket av honom, så han gick med på att jag flyttade med sonen 50 mil norrut.

Kom han och träffa honom mycket då? Tja inte så mycket som jag hade hoppats på utan han kunde sträcka sig till att eventuellt orka 2 veckor på sommaren och 1 vecka till jul eller påsk...ringde någon gång i samband med att sonen skulle till honom typ och då han fyllde år.

Nu har han hela vårdnaden då han är tonåring *flin* och jag finns 500 mil i från honom men jag har mer kontakt med sonen än vad han har haft under alla åren även om vi inte träffas.

Det va lite om mitt X. Det finns ju andra som är betydligt mycket värre och jag skulle kunna skriva en bok om olika idiotiska saker som har hänt under de 13 åren som jag var ensam med sonen.
Idiotiska saker som att ringa mig på jobbet och kräva att jag ska ta hem sonen för han är jobbig fast det bara gått en vecka av 4, ja just det den sommaren skulle han vara där i 4 veckor. Jag vägrade. Jag hade tagit på mig att jobba under semestertiderna så att andra kunde ha semester. Sonen kom hem tidigare men inte så tidigt...

Eller det Xét som ställde en bil utan för sitt X med kodynga i. Det var inte mitt X i alla fall :)

Ja huga ligen nu måste jag sluta för den här gången innan jag får fnatt.

Nersövda mannen...

...har jag fått besked om att han kan nu prata lite, han säger nej, ja och en svordom och haaalllååå då någon inte förstår honom.
Han är förlamad på ena sidan men han har värk och det tycker läkarna är jätte bra.
Han har även fått tillbaka glimten i ögat.

Ville bara berätta det. Jag vart så glad då jag fick beskedet. Får information titt som tätt men det har inte varit någon förändring förren nu. Jag ser fram emot då han är så frisk att vi kan msn´a och maila varandra igen. Nog för att jag har skickat en massa roliga mail till honom så han har något att läsa då han blir så bra.

Kroppsljud

det är något som karlar är bra att ge ifrån sig, åsså gärna gapskratta efteråt. Nu skriver jag om fisar, pruttar, brakare å allt va det heter. Stinker dom dessutom är dom ännu lyckligare å sånt får man stå ut med var enda jäkla dag.

Det är ganska konstigt att när vi kvinnor/tjejer lägger av en brakare då blir det ett himla liv, å inte gapskrattar vi efter det heller...

...utom idag. Jag la av en riktig jä..la stinkbomb, dessutom lät den HÖGT, som fick min man att flyga ur sängen, vi låg och läste lite mitt på dagen, på med luftkonditioneringen sprang runt och leta efter luktagott sprayflaska och spraya hej vilt inne i rummet så jag höll på att kvävas av spraylukten, men jag lovar er att jag skratta så tårarna rann.

Hämnden är ljuv säger jag då bara.

Kvinnans list

Den här fick jag av en annan vännina. Den är ju oxå så himla sann, alltså hur listiga vi kvinnor kan vara :)

Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.

Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna.

Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.

Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.

När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta. De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna.

Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.

Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.

Inget hjälpte. Folk slutade komma på besök.

Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset.

Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset.

Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus. Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.

Han berättade hela historien om det ruttnande huset.

Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.

I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på.

En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.

Inklusive gardinstängerna!!!

Så sant så.

Snart vankas sommaren och allt vad det innebär...
Melodin är Den blomster tid....

Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring,
vi stannar inomhus.

De krav som sommar´n ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där å gnäller,
fy fan vad jag e fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera,
vi tar en kaka till!

Den här lilla sången fick jag från en vän och jag tycker den är bra så jag måste ju publicera den.
Ni kan ju tänka på mig vilket he..te det är att bo där solen alltid skiner och det alltid är varmt. Många kakor blir det då *fniss*

Det finns en röd tråd

som går genom alla män. Vissa är den lite rosa och vissa är den nästan svart och väldig bred. De med den nästan svarta det är sådana män som man ska bara bunt ihop och sätta på en öde ö, så dom ska jag inte skriva om, utan de "vanliga" männen.

Jaha tänker ni vad jiddrar hon om för en röd tråd. Jo män är ju, som tur är, olika MEN det finns liksom en röd tråd genom dom som inte går att få bort.

Den där röda tråden är den som gör att man blir så himla irriterad på dom. Irriterande röd :D

Till exempel så kan dom säger att kvinnor är gnälliga och tjatiga...undra varför kanske för att dom har mer fluff i sina öron än vad Nalle Puh har, dvs dom hör inte
första och inte andra gången man säger till dom. Har man tur hör dom den tredje gången men då har man hunnit blivit arg och ryter till å då tjatar man. Men hur kan dom säga att man tjatar när dom inte hör de första gångerna man säger till????

Men män är oxå gnälliga och tjatiga. Ska inte tala om då dom har ont eller är sjuk hur gnälliga är dom inte då. Ser det även på mina söner, redan då dom var små.

Eller då dom tycker att dom blivit orättvist behandlad. Speciellt är det X´n som tycker dom är orättvist behandlade men det tar jag en annan gång.

När en man säger en halv mening och plötsligt slutar prata, då vet oftast kvinnan vad det handlar om, eller då dom bara pekar å säger ööhhh. När vi kvinnor säger bara en del i en mening och pekar då fattar dom ingenting.

T.ex säger vi åh vad jag är hungrig då vi börjar närma oss ett hamburgeställe, då fattar dom inget.
Säger mannen det då skulle vi genast säga jamen här framme finns ett hamburgeställe ska vi åka in där och äta. Sedan kanske man inte vill ha hamburgare...

Ska man prata med en man måste man använda alla orden OCH alla förklaringar till orden annars förstår dom inte ett smack.

Hon säger: Lampan i taket är trasig.
Han säger: Jaha och går därifrån, möjligen byten då kan det oxå komma.
Gäller även min man som är en väldigt klok man MEN....är ju en man med en röd tråd Jag måste säga: Lampan i taket är trasig. Jag når inte själv att byta den, det måste du göra NU för det är så himla mörkt här. Lampa finns här i min hand.
Skulle jag säga KAN du byta den, då skulle jag få svaret ja och han går därifrån.

Eller som jag fick uppleva härom dagen då jag säger till min man att stäng dörren in till gästis. När han kommer in i sovrummet så undrar han varför han skulle stänga dörren. Jag trodde han skämta men ser på hans ansikte att han verkligen funderar varför det är bra att stänga dörren till gästis.
För ungefär 2 veckor sedan så säger han till mig att vi bör stänga dörren in till gästis och köket så att den kalla luften som finns inne i vardagsrummet kommer in till vårt rum, jag vägrar ha på airkonditionen i sovrummet, istället för att det kanske drar iväg till de andra rummen.
Så jag berättade att han hade sagt det. Då ser han ännu mer ut som ett frågetecken och så kom blicken du skämtar med mig och säger "JAG har inte sagt något sånt".
Vad säger man då? Jo till min man i alla fall säger man bara "Jo det har du så det så". Åsså är det slut snackat om det.
Fast ibland funkar inte det utan han kan fortsätta säga att det inte var han och att jag ska helst ta fram bevis. Å tar jag fram bevis så nekar han i alla fall. Är det typiskt män eller?

Sedan är dom ganska så enkelriktade, svårt att vända på. Har dom kört den här vägen hela sitt liv så spelar det ingen roll att det finns en finare och bättre väg. UTOM då dom har hittat en ny brud. Kalla det kvinnlig intuition, eller hur det nu stavas, men man behöver inte ha den för att fatta. Plötsligt börjar dom jogga, jobba över, snoffsa till sig, ut med grabbarna eller vad det nu kan vara men dom ändrar sig i alla fall. Åker plötsligt den bättre vägen, ja osv.
Sedan kan en del av dom säga typ "Men vi gör ju inget ihop, vår förhållande/äktenskap är så tråkigt" och då är det mycket ofta dom som inte vill. göra något. Jammen hallå hur genomskinligt är inte det. Den mannen är så tråkig så han tråkar ut sig själv.

Det säger att mannens hjärna är större än kvinnans det är därför dom är så framgångsrika...men dom kan inte tänka mer än med en halva i taget...och dom kan inte få så himla mycket gjort på samma tid som en kvinna.

Det sägs oxå att mannen tänker på sex var 4:e sekund. Hur kan dom då jobba? Är det den passiva hjärnan som tänker på det åt dom? Är det därför dom inte kan använda båda hjärnhalvorna för den en är upptagen med sex?

Jag funderade över hur det kan komma sig att mannen fortsätter att bete sig som om han var jägaren från stenåldern? Utvecklas dom inte alls? Hur kan det komma sig att vi kvinnor har utvecklat oss så himla bra? Ja det finns många frågor att svara på.

Fast om jag tänker efter så kan det vara kvinnans fel faktiskt. Nu menar jag inte dagens kvinnor för oss är det inget fel på, utan typ min morfarsmor som sa till min mormor att självklart skulle inte hennes son göra något i hemmet utan det ska kvinnan göra. Vilket jag har fått höra flera flera gånger för hon tyckte det var hemskt. MEN så säger hon till mig plötsligt bara så där, att det måste jag ju förstå att mannen inte kan tvätta kläderna utan det ska jag göra... Å som hon prisade min man för att han kunde laga mat. Jag kan oxå laga mat...
Men nu blir det andra bullar med den nya generationen, tror jag. Men det lär säkert ta massor med år innan det blir en riktig karl av karlarn. Där dom har vett att ta hand om hemmet åt frun så hon kan sitta framför TV´n och pilla sig i naveln. *asg*

Det finns väldigt bra och snälla män oxå, det ska jag inte sticka under stolen med. Trotts deras röda tråd, är dom bra att ha ibland. Eller hur min käre man?

Snuskigt lite pengar eller gå på soc.

har jag däremot haft. Jag fick låna pengar för att kunna köpa mat till ungarna.
Jag var arbetslös en period och för att jag hade jobbat natt så fick jag bara stämpla 25% på den lönen som jag hade som vårdbiträde och den var ju inte hög. Fick inte räkna med all ob tillägg, som gjorde att jag hade en hyfsat bra lön då jag jobbade.
Jag fick ändå bostadsbidrag, jag hade barnbidraget och bidragsförskott men i slutet av månaden hjälpte inte det.
Det är alltid fasta utgifter så som hyra, vatten, el, fritis och dagisplats vilket man inte säger upp för man ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden mm mm.

Att gå till soc för att få hjälp det gör jag inte en gång till för så sketet behandlad som jag har blivit av soc vill jag inte bli en 3:e gång. Jag trodde att människor som jobba på soc skulle vara psykologiska men vissa var nästan fall för psykologen.

1:a gången jag var iväg för att försöka få ett lån att köpa en TV, den gamla hade brunnit.
Jag var ensamstående och mellan 2 jobb, som det kallas så fint inte arbetslös som jag skrev tidigare. *fniss*

Medan jag sitter för att få komma in så kommer det 2 st, ja vad ska jag kalla dom, icke önskvärda på arbetsmarknaden pga droger in och får pengar bara så där rakt över disk.
Tänkte att jamen då kan det ju inte vara svårt att få ett lån, kunde ju inte låna på banken eftersom jag ej hade jobb. Men ack vad jag bedrog mig. Inte ett nickel till lån.
Ja ja det var ju inte hela världen, man klarar sig ju utan TV, men jag blev lite fundersam hur i hela friden jag inte kunde ens få ett ynka litet lån.

Jag som har läst socialvården. Där fick jag lära mig vad som tillhörde svensk standarden så som TV, stereo, video, möbler, bestick mm mm det var sånt som flyktingar fick då dom kommer till Sverige.
Jag ska inte säga att det är så nu men då jag läste det så var det på det viset.

Jag kunde inte låta bli att fråga soc tanten varför jag inte kunde få ett lån då den svenska standarden var att ha en TV? Jag hade ju inte sagt att dom skulle ge mig pengar till en TV utan ett lån. Hon tog fram en lista över den svenska standarden, för hon trodde mig inte, och vad stod på den listan om inte TV. Jag fick i alla fall inget lån, som jag redan skrivit om. Hon tyckte jag kunde be släkten om pengar istället. Jamen tyckte jag, min släkt har inte en massa pengar. Dom ska ju klara sig själv...
Nu ville jag ju ändå ha en TV så jag tog ett, "lån köp" där jag gjorde en avbetalning på typ 100 år, vilket INTE var fördelaktigt i slut änden men jag klarade mig i alla fall och jag kunde ta det fast jag inte hade jobb.

2:a gången jag gick på soc för att få hjälp, var då jag skulle flytta från ett X´s hus, som vägra låna ut sin bil med släp och jag skulle ut så fort som möjligt. Jag var mellan 2 jobb den här gången oxå. Jag hade fått en 4:a på "packistan" men jag måste betala hyran NU och dessutom för att kunna köra mina saker så behövde jag släp. Bil kunde jag låna men ingen hade släp att låna ut så jag måste hyra. SÅ det jag behövde var hjälp med hyran som då skulle betalas NU och hyra av släp.

Pallra mig ner till soc i den lilla staden som jag bodde i och fick tid hos en tjej. Hon var jätte trevlig MEN hon hade en soc gubbe sittande med sig som la sig i allt. Ställde så jäkla dumma frågor så jag hade lust att slå något hårt i huvudet på honom. Han fråga hur många barn jag har, ja ok det är väl ganska relevant men följdfrågan, och om jag hade samma far till barnen och tyckte att jag borde tänkt mig för innan jag skaffar barn.

Jag fråga vad det har med saken att göra men det fick jag inget svar på.
Tjejen som jag skulle ha pratat med hon höll på att sjunka ner genom stolen och golvet.
Nästa fråga om jag inte hade en bil för då skulle jag kunna sälja den. Nä sa jag men jag har en cykel, kanske jag kan få några kronor för den.
Nu fick jag ett lån av dom i alla fall så jag kunde få flytta ifrån mitt X, för hade jag varit kvar hos honom då hade jag nog slagit ihjäl han fast då hade förståss bostadsbekymmret blivit löst...men det hade blivit utan barnen och det vill jag ju inte.

Varje gång jag såg soc gubben på stan hade jag lust att slå omkull kryckan för han, en riktig jäv... sur gubbe. Fick höra att han hade tydligen skilt sig precis, om det var sant eller inte vet jag inte MEN om det var sant, förstår jag om hon drog järnet, med en sån om kring sig.

Snuskigt mycket pengar

har jag inte men det finns dom som har det. Tänk er att man har så mycket pengar så man inte vet vad man ska göra med dom...Vilken känsla va?
Det verkar i alla fall som om det finns sånna här, för går man och köper en registrerings skylt som det står en 5:a på för 25.2 millioner dirham (50.4 miljoner skr)på en aktion. Då har man för mycket pengar eller? *fniss*

Jag hade lätt tackat ja till ett par miljoner dirrar.

Fast det finns dom som gör av med hela sin förmögenhet oxå. Ta han i England som på 12 år spenderade 20.3 millioner dirham (2.8 millioner pund eller 40.6 millioner skr)som han vunnit på Lotto. Nu måste han börja jobba igen. Stackars han :) Han ångrade i alla fall inte det han hade gjort å det är ju bra. Han hade lanserat ett popband och han försökte driva ett massageställe och en pub. Han gifte sig med en 22-årig toppless modell på Bahamas som kostade 10 000 pund. Det höll i 12 veckor. Han köpte hus, båtar, jetski,lyxbilar, nunnekloster (stog det då jag översatte till svenska). Han tyckte typ att pengarna ska rulla. Han ville inte dö rik med pengar utan rik av upplevelser å det kan jag nog hålla med han om.

Fast är man lyckligare om man är rik? Jag tror inte det. Jag tror att lyckligast är man då man har en bra relation till sin man och barn, om man har barn, och att man har så mycket pengar att man inte behöver vända på varenda öre. Inte behöver hela tiden tänka på om man har råd att köpa file eller om man måste hålla sig till grillkorv...och för det behöver man inte vara rik rik liksom.

Hets mot folkgrupp

Det skrivs och snackas hela tiden om att man får inte säga si och så för det är hets mot folkgrupp, t.ex svartskalle, neger inte ens negerboll kan man ju säga förren det är hets mot folkgrupp osv.
Av någon anledning så får man gärna vara elaka mot de som är överviktiga. Kalla dom fetknoppar, idioter för en som är överviktig dom kan ju inte ha hjärna, dom ska inte få göra det och det dom är inte välkommen in på vissa ställe osv. Banta hit och banta dit. Det tycker jag oxå är hets mot folkgrupp.
Värst är den nedlåtande blicken som tyvärr väldigt väldigt många människor slänger iväg mot den som är överviktig. Eller den som inte har vett nog, utan klankar ner på den som är överviktig med typ "jamen det är ju bara att träna" eller "sluta ät".
Det finns ju så himla många orsaker till att man blivit överviktig och har man hamnat där och inte varit träningsbenägen innan hur 17 får man kicken att träna då?

Gå till ett gym och se alla magra människor som tittar på en och undrar va 17 man gör där. Eller ett gympa pass. Självförtroendet är redan nere på noll innan då vill man inte få det under noll. Fast man hittar alltid någon form av träning man kan göra, det här är bara ett exempel på hur det kan vara.

Kan man i Sverige t.ex gå in i en vanlig butik för kläder och det hänger på samma krok som stl. 38 en stl 56??? Näää jag har då inte varit med om det.
Skicka in de som är tjock in i hörnan där det finns kläder som är stora MEN allt som oftast inte lika dan som den i 38 som jag såg då jag kom in i affären och tyckte va jätte snygg. Helst ska dom vara tråkiga och svarta eller annan mörk tråkig färg. Ibland vill man kanske ha något som är lite färg på, eller på sommaren då jag i alla fall gärna har något som är ljust.

Nä raka tröjor som är raka och med det ser ut som om dom är stora som hus, för är man tjock då finns det inte midja eller bröst eller en rumpa allt är bara runt enl. dom som gör kläder i alla fall, eller dom som tar in kläderna.
Är man då även lite längre än "normal" ,lång och tjock, då är det svårt att hitta byxor som passar, då måste man söka sig till special affärer för stora eller så får man helt enkelt vänta högvatten om man vill det.

Sedan har man sånna som mig som har lår som värsta tyngdlyftaren, eller som ryska spjutkasterskorna, en rumpa som är bred och står ut, långa ben, breda höfter, stor mage MEN det finns en antydan till midja. Akta er vad det finns mycket byxor till mig.....not. OM jag hittar några som passar över låren, det är dom som är svårast att få ner i byxorna, då är dom korta, och från nedre delen av rumpan, där dom sitter fast, är det världens glipa upp till linningen, så man kan använda byxorna som ryggsäck fast låghängande rygga...

Ska man köpa underkläder och dessutom har stor byst då finns det svart, vit och naturfärgade jätte tråkiga och bara... jätte tråkiga. Har man tur kan det i alla fall finnas en liten spets på dom. Å faktiskt så det gäller även de som är smala med stor byst, jippi eller nåt hmmm. Ja jag vill ha en röd bh med matchande trosor :) eller en gul kanske....*suck* får väl sy själv

MEN nu ska jag berätta något som är lite bra i alla fall. HÄR finns det affärer med stora storlekar TILLSAMMANS MED de små storlekarna så jag kan ta med en smal väninna och handla på samma ställe, på samma avdelning, titta på samma jäkla klädhängaranordning. Vi kan gå ut med exakt lika dana kläder om vi skulle vilja. OCH det är snygga kläder. Blusar, tröjor och linnen är insydda i midjan så dom inte ser så stora ut. Finns även raka förstås.
Byxorna har jag fortfarande problem med att dom är stor upptill i midjan MEN de flesta affärer syr in/upp kläder så dom passar. En del gratis en del tar en fjantig liten summa, vilket är värt varenda öre.

Tillbaka till tränande, nu när det finns speciella butiker och speciella hörnor för överviktiga varför finns det då inte gym eller gympa pass eller tider på badhuset för dom över ett sk. vist BMI??? Kanske det finns i stora stora staden någon stans.

Nu tycker jag självklart inte att folk ska gå och bli överviktiga för det är inte hälsosamt men de som inte är det och inte verka förstå behöver inte se ner på de som är överviktiga och inte vara nedlåtande, det är vi så bra själv på att vara.

Nu när jag ändå är inne på hälsa så t.om doktorer tror att är man överviktig då ska man ha högt kolesterol, högt blodtryck, dålig kondis mm mm
Jag har mycket bättre kolesterol än min syster som är jätte liten och smal och rör på sig jämt.
Jag har väldigt mycket för lågt blodtryck så dom alltid tar om det för dom tror inte det är sant.
Jag har inte så bra kondis men jag känner överviktiga som har jätte bra kondis.

Jag har högt socker men är inte diabetiker. Jag behöver inte ta sprutor utan det som är viktigt är att jag äter med jämna mellanrum vilket jag har väldigt väldigt svårt att göra. 5 ggr om dagen ska jag äta oxå. Jag är glad om jag äter 3 ggr.

Kanske jag ska ta och göra lite "Negerbollar" eller dom kan ju heta afrikanbollar så jag inte gör hets mot folkgrupp. Skämta bara...men muffins då??

Tänk vad mycket det är att älska en som är överviktig. Mjuk å go dessutom.

Dagbok

har jag skrivit sedan jag kunde skriva. Jag har kvar allihop, tror jag om inte någon har stulit någon. Där skrev/skriver jag det mesta som händer och hur jag känner och mår, vad jag tycker är tokigt osv.
Den här bloggen har ersatt lite av dagboksskrivande för här skriver jag hur jag känner och mår och mina funderinga osv. Det som är bra med bloggen är att man får respons, någon som kan säga att så tycker dom oxå eller kör på å så vilket en dagbok aldrig gör.

Jag skriver fortfarande lite dagbok men där är mest vad jag har gjort, om jag gör något vill säga :)

En dagbok är väldigt privat tycker jag, vilket inte en blogg är, men ändå. För ungefär 13 år sedan så försvann en bunt med dagböcker för mig och jag blev storm tokig. Plötsligt, ca 2 veckor senare, då min son den yngres far kom och gic,k så fanns dom där igen. Det va ungefär 2 veckor sedan han va hos oss innan...hmm. Jag frågade aldrig för han skulle aldrig erkänna.

Ett annat ex vet jag läste min dagbok för han kunde inte vara tyst. Jag misstänkte att han läste den så jag la in saker som jag visste att han skulle inte kunna hålla tyst om. Ni ska veta vad det kändes underbart härligt att få sätta dit han.

Jag brukar läsa dom i mellan åt, speciellt då det har dykit upp någon fundering å så. Det är inte alltid jag känner igen människorna jag skrivit om, å inte tala om då jag har varit sparsam på bokstäverna och bara skrivit initialerna.

Jag och en barndomskompis ,vi har ganska dåligt minne av folk å så, speciellt om dom bara varit bekanta en kortare tid. Däremot så har vi en gemensam bekant som jag tror kommer ihåg varenda person och konstiga händelser, speciellt om vi har varit inblandade i något.
Å när hon drar igång och vi sitter som frågetecken och fattar inte vad hon pratar om då plockas dagbökerna fram och kolla om det verkligen va så eller att det fanns en person som heter så....Men jag kan ju nämna att knäppa saker som hon har gjort det kommer hon inte ihåg...!!!

Pilutta alla dagböcker, det är lättare att skriva blog :)

Depriverande

är det då jag sitter här borta och hör hur den ena efter den andra åker in på sjukhuset.

Den första som åkte in har troligast fått en propp i hjärnan, detta hände i början på förra veckan. Fick idag veta att dom har lättat på trycket i hjärnan och att det är stabilt. Han ligger nersövd till på fredag.
Han var förlamad på höger sida och talet var skadat men dom tror att allt ska återställa sig då nu trycket har släppt. Hans kompis håller mig informerad vilket känns skönt.

Sedan läser jag om gallstenar som ska opereras bort men som jag vet nu i alla fall mår mycket bättre efter operationen

Så har vi hon som har planerat in sin operation och opererades idag. Jag hoppas det bara blev titthål och att hon mår bra, men jag vet inte

Inlägg efteråt: Fick SMS att hon mår bra. *Pust*

Jag hoppas verkligen att alla blir jätte bra. Värst är det med han som ligger ned sövd.

Det är svårt när man bor 500 mil, fågel vägen, från alla. Inte för att jag kan göra något om jag varit i närheten men det känns mer maktlöst att vara så långt bort på nått sätt.

Åt andra hållet typ 700 mil, fågel vägen, finns en tjej som är hemma och tar hand om sin döende mamma och är jätte deprimerad hmm konstig va *ironisk för att jag skrev så knäppt*. Hon brukar chatta med mig över MSN och jag ska försöka trösta henne PÅ ENGELSKA. Förstå hur svårt det är att försöka skriva något uppmuntrande på engelska utan att det ska låta hel stelt. Det är nog svårt att försöka trösta folk på svenska över chatten.

Här kommer gnället: Nu får ni sluta upp att åka in på sjukan på det där viset. :) Cyber kram till alla sjuklingar.

Utan strumpor och skor

Nä inte riktigt så men nästan i alla fall...
Jag vet inte men av någon anledning så kollar jag in vad folk har på fötterna och om det passar, men jag gör det helt omedvetet. Medvetandet kommer då jag upptäcker något som jag inte gillar eller ser roligt ut, i mina ögon då förstås.
Vad gillar jag inte då...jo att folk går med strumpor i sandalerna, har dom då dessutom knä strumpor eller färg glada sockor och shorts till det då...ja vad gör jag då? Jo jag glor extra och undrar hur kan dom gå så. Fast samtidigt tycker jag dom är modiga.
Eller när karlar har lofers och vita sockor. Rysningar.
Oftast har jag sett karlar som kommer i knä strumpor, shorts och sandaler eller än värre lofers. Tjejer som har sockar i sandalerna har ofta färgglada sockor i svarta sandaler.

Men värst av allt nu...jag har själv måsta gått med svarta sockor i svarta sandaler pga att mina fötter är totalt förstörda under. Jag hade inte shorts eller 3kvarts byxor på mig trots att det var 40 grader varmt utan svarta långbyxor. Jag trivdes inte alls med situationen men jag måste gå och handla och mina fötter alltså...ja dom är klena helt enkelt.

Nu såg jag en dam i grön och vitrandiga sockor, sandaler och shorts så jag mådde lite bättre.

Jag är inte fåfäng men vissa saker gillar jag bara inte, även om det finns 1000 tals andra som går så och som jag skrev innan egentligen bryr jag mig inte om att dom går så.

När jag har sandaler eller flippfloppar eller andra skor som gör att tår å så syns då går jag barfota, vilket tydligen då inte mina fötter pallar. Så då undrar jag över alla, många fler än de som går med strumpor, som går barfota i sina skor som dessutom ser lite obekväma ut, höga klackar, smala framtill hur i hela friden klarar dom sina fötter???? En aning avis på dom är jag allt.

Det är ju inte snyggt att gå i träningsskor och kjol precis, fast det har jag oxå sett exemplar på här så egentligen varför inte. Kan alla andra gå klädda hur som helst varför i hela friden kan inte jag göra det.
Dessutom är mina fötter inte skapta för att ha skor, i alla fall inte fina skor. Dom är breda som ankfötter, korta tår = kan inte ha vilka flippfloppar som hellst, höga fotvalv osv. Det blir nog träningsskor till allt :D
Hmm får ta och skärpa mig lite nu.
Jag har inte blivit värre sen jag flytta från Sverige, jag har alltid haft de här problemen, alltså både med strumpor i vissa skor och trasiga fötter, MEN i Sverige finns vintern som mina fötter hinner vila sig på.

Bortsett från små barnfötter så avskyr jag fötter, det är det vidrigaste som finns. Min man älskar att terrorisera mig med sina för han vet hur illa jag tycker om dom.

Nä nu måste jag sluta skriva om fötter...icsh fy å blä

Bååring

Jag har haft jätte svacka med allting. Tyckt allt varit tråkigt och känner inte för att göra ett enda skvatt. Fast å andra sidan kan jag inte göra så himla mycket mer än att fixa hemma, leka med hemsidan, gå ut och gå, sola, bada i kalla poolen men till slut blir man less på det.
Ut och shoppa är ingen mening eftersom vi nu är inne på 4:e månaden utan lön så vill jag absolut inte göra av med pengar i onödan. Hmm fast är det onödan *asg*

Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle komma i det stadiet. Kände en plötslig otrolig hemsk längtan efter mina vänner i Sverige, nog för att jag alltid saknar dom men nu vart det nästan paniklängtan liksom.
Den vännen jag hade här hon har åkt hem och kommer aldrig att komma tillbaka pga att hennes man gjorde bort sig.
Tjejerna på min mans kontor brukar jag prata med men har liksom inte riktigt kommit in i det gänget, dom jobbar och jag är en av deras "chefers" fru.

Tänkte man kanske skulle ge sig i kast med Swea i alla fall även om jag känner att jag inte riktigt kanske skulle platsa där men man vet ju inte kan ju finnas likasinnade som mig. MEN det kostar pengar att vara med där så det sket sig.

Jag skulle vilja gå och lära mig magdans, för motionens skull, men det kostar oxå pengar. Så många sådana saker blev för mycket för mig så jag gick in i "jag är urless" stadiet och det fick min man känna av och höra. Stackarn han får stå ut med mycket han, men det är väl det dom är till för :)

Mitt i allt det här så hade jag samtalet med mitt ex oxå. Det gjorde ju inte saken bättre om man säger som så. Det va då jag bestämde mig för att jag behövde den här bloggen så jag kunde gnälla av mig lite :)

Nu känns det mycket bättre även om jag fortfarande har en väldig längtan efter att få sitta ner med mina svenska vänner, ta en öl eller flera öl och bara råskvallra och skratta.
Jag hoppas innerligen att lönen kommer så jag kan åka hem. Jag har planerat min hemresa sedan jag kom hit.

Jag har ju även fått ett litet jobb, där jag ska göra en hemsida åt en klubb i Skåne, så nu får jag annat att tänka på.

Son den yngre

Ja här är min "hemska" son och inte är han helt svartklädd heller. Inte kan man se ögonen under den där långa luggen heller så om dom är målade eller inte ja det vet man ju inte :)

Mager är han men det är nog ett släkt drag både jag och hans storebror såg ut som benrangel i tonåren. Det blir annat då man blir äldre *asg*

Jag frågade sonen vad han var för något, alltså punkare, goth...??? Så berättade han att dom är fashioncore och lyssnar på EMO musik. Så jag måste ju kolla upp vad 17 det är för något.

Fashioncore är tydligen klädstilen som förknippas med folk som lyssnar på EMO musik. EMO= Emotional hardcore, en musikstil som vuxit fram från punk och hardcorescenen under mitten av -80 talet.

Då tyckte jag att han skulle ta och lyssna på riktigt gammal punkmusik som Clash, Sex Pistol, Ramons osv. *hihihi*
Nu hoppas jag verligen att han inte är ett riktigt EMO så som jag läst om det, fast det står lite olika på en del sidor så är dom deppade och skär sig i armarna och en del är dom bara typ lite punkiga... Kollade med sonen och han berättade att en del av hans kompisar skär sig i armarna men inte han. Men att han har fått 3 st att sluta skära sig å det är ju bra.

Ex gnäll

För någon dag sedan tog min yngsta sons pappa kontakt med mig via MSN. Han har problem med vår son...
Jag blir sååå less, så fort det går emot honom, alltså pappan så gnäller han till mig. När jag bodde i Sverige då ringde han och nu MSNar han.
När jag hade problem med sonen inte 17 ringde jag till honom och gnällde. Då får man ta tag i det hela och använda sin hjärna lite vilket han verka ha lite svårt att göra.

Kan börja lite tillbaka i tiden då sonen var hos sin pappa på sommrarna. Sonen är inte problemfri, absolut inte men tar man han bara på rätt sätt så får man en rätsida på han. Det kan gå vilt till ett tag med höga protester men det går. I alla fall så skulle han vara där i mer än 2 veckor en sommar, vilket var jätte bra för då kunde jag jobba hela sommaren och ta ut semester senare. När knapt 2 veckor gått så ringer pappan och han har sååååå stora problem med sonen, han, sonen, är arg och så. Kan han få komma hem. Nej sa jag det går inte för jag jobbar och min man jobbar, jamen det är ju så synd om pappans fru Milla som är gravid oj oj oj. Jag: Jamen säg till honom på skarpen, sätt gränser...P: Men kan ni inte be dina syskon ta honom??? Jag: Men hallå dom är inte hemma. Du får fixa det där själv. Du har släkt oxå.
Dessutom ringde han mig på jobbet sån panik var det. Jag sa att jag ska kolla runt lite, snäll som jag är eller... Ringer tillbaka och talade om att det va omöjligt jag kan inte fixa något förren om minst en vecka :) Då pratade jag med Milla, frun alltså, och hon sa att det var inga problem mellan henne och sonen...??? hmmm I alla fall dom fick ha honom i en vecka till sedan tog min syster honom hem till oss.
Den här händelsen hängde kvar när sonen säger att han vill bo hos pappa. Tänkte i mitt stilla sinne, kommer det verkligen att funka??? Jag vet att han tycker att sina småsyskon är vidrigt bortskämda, få allt dom pekar på osv. Men han är 14 och han måste få bestämma själv.
Sagt och gjort han flyttar ner till Stockholmstrakten från lugna norrland.

Ja som jag skrev i början så är det problem nu oxå.
Ska jag vara ärlig så känns det sååå himla skönt att pappan har fått problem och nu kan han inte skicka hem sonen till mamma liksom *asg* Jag tycker synd om sonen men han klarar sig. Skadeglädjen är den sanna glädjen, är det inte så?

Vad är problemet då? Ja först var det att han satt vid datorn för mycket och var inte ute med några kompisar. Han ville inte köpa dyra kläder för att passa in i den fina skolan som pappa har valt, utan ville ha de kläder han gillade. Han blev inte mobbad eller trakasserad på något vis för kläderna så det fanns ingen anledning att försöka smälta in.

Nu är problemet att han är ute med kompisar för mycket, han köper för mycket kläder och han målar sig svart runt ögonen och färgar håret svart och tuperar det så det står som ett yrväder runt huvudet och han vill pierca sig i läppen.

Jag har förklarat för min son att jag tycker inte han ska pierca sig i läppen, han kan göra det någon annan stans för tänderna tar stryk, men jag kan bara ge honom råd, han kommer tillslut att välja själv ändå vart han vill ha den. Sedan vill jag att han gör det hos någon som är legitimerad piercare och inte ber någon kompis göra det.
Sa det även till pappan som är emot att han gör det, och försökte tala om att han kommer att göra det ändå och då kan det vara av en kompis. Jo det förstod han oxå, kors i taket, men han tänker i alla fall inte gå med på det hmmpf.
Pappa: Han ser ut som en slusk med sitt svarta hår och målade ögon, byxor som hänger och bälte nedanför röven...
Jag: Men hallå, det är väl viktigast att han inte håller på med droger eller något annat kriminellt. Men lyssnade han på det örat? Nej. Nu har pappa bestämt att han tänker inte ge sonen någon månadspeng, bara så han kan köpa åkkort och att pappa ska köpa kläder, vilket min son fick panik över. Sonen: Men då kommer han hem med t-shirt som det står NIKE på som jag inte vill ha.
Vilket jag även talade om för pappan men det ville han inte heller lyssna på.
Sonen är 15 snart och jag är övertygad om att allt det här som han gör med håret och kläderna är en protest mot hur hans pappa behandlar honom.
Desutom säger pappan till honom att han har inte råd att ge honom månadspengen för han måste betala räkningarna. Sonen: Jamen sluta köp godis till små ungarna och en massa leksaker, köp billigare sylt. Men då var han uppkäftig.
Så som han sa till sin lillasyster att gå och tvätta händerna innan dom åt för det var äckligt att inte göra det, då var han oxå uppkäftig.

Åhhh det är så mycket konstiga och dubbel saker som pappan säger så jag förstår att sonen blir helt förvirrad för ena gången ska han göra si och så och nästa gång då han gör det då kan det låta att han är uppkäftig eller elak.
Pappan berättade att han måste straffa honom för att han inte hade sagt till att han skulle vara borta till dagen efter och då tog han av honom månadspengen, fast det säger han inte förren det är dax att betala den... men varför inte prata med honom och säga att om det händer en gång till så kommer månadspengen att dras in, nä nä det går inte att prata.

Det kanske är jag som har fel tänkande. Det är väl inte så lätt att plötsligt få en trotsig tonåring, fast å andra sidan har han varit trotsig i 15 år *fniss*

Måste oxå berätta om när det gäller mat. Vi brukar alltid ha grönsaker och frukt hemma. Grönsaker till maten och det ska ätas 3 ggr om dagen. Nu hos pappa finns det inga grönsaker och frukt utan sonen får be att dom köper det men det har dom inte råd med. Ingen riktig hemlagad mat utan hamburgare, pizza, pasta. Milla är vegetarian men hon äter tydligen inga färska grönsaker och frukt???!!! Sonen är ofta sjuk, vilket han nästan aldrig va hos oss. Jag har sagt till sonen att han måste börja äta mer frukt och grönsaker så han håller sig frisk.

Pappan har ensam vårdnad om sonen pga att det är lättare då det gäller alla papper som ska skrivas på.
När man inte känner sonen så bra som vi gör så är det nog inte lätt att "uppfostra" honom. Det gäller att kunna läsa honom för att veta vilken väg man ska ta för att prata med han. Å han kan reta gallfebern på en. :)