Dödligt less...

...det är precis vad jag är. Jag är så himla less på allt folk som springer här 5 dar i veckan och det rings och och bahhhh jag blir bara sååå less.

Nu ska ni inte tro att jag har några byggjobbare här utan det som springs här är min käre mans kollegor. Han jobbar hemifrån och det har han gjort nu över ett halvår.

Härligt, kanske många tycker, men det är det INTE. Just för att folk kommer hit titt som tätt för dom ska ha underskrifter, dela ut posten, hämta saker, låna saker, behöver hjälp med dittan och dattan, diskutera mm mm.

Å på det så rings det i telefonen och då måste jag vara tyst, vilket inte är det lättaste kan jag ju säga ;)

Å vissa tar inte ens av sig skorna, vissa ringer inte ens på utan kliver bara in.

Ska man duscha på dagtid så gäller det att stänga in sig på sitt rum, där det då oxå finns en toalett med dusch.

Ska jag städa så måste får man hoppas att ingen kommer eller att telefonen är tyst annars är det bara att stänga dammsugaren och sitta och vänta. Fast vad är det då för mening att städa då dom drar in smuts med sina skor? Å dessutom så ligger min mans alla arbetspapper och andra arbetsprylar utspridd i hela lägenheten å jag menar verkligen i HELA lägenheten, det är väl bara min toa som har klarat sig än så länge.

När jag själv vill sitta med mina saker på datorn så går det liksom inte att bara sitt och jobba för då behöver någon sitta på min plats som ska prata med min man och så ringer telefonen och min man diskuterar högt och man känner att det går inte att koncentrera sig alls. Eller så sitter han och läser över ryggen, fast det är lite fel men ändå över sidan och då känns det som om jag gör för roliga saker för att han ska kunna jobba ordentligt.

Inte nog med det, dom som då ringer på dörren eller ja dom som kliver in oxå men dom söker min man och han är på möten, då ska man plötsligt vara "dörrvakt", öppna dörren alltså om dom då inte kliver in själv då förstås och sedan "sekreterare" och berätta vart han är, när han kommer tillbaka osv.

Fasiken vad jag kommer att jubla den dagen han flyttar till kontoret. Då kan jag fisa runt här hemma hur jag vill utan att bry mig.

Så där jag nu har jag fått gnälla av mig om det oxå. :) Då kan jag sova lugnt och invänta helgen utan spring av en massa folk i lägenheten och bara ha det skönt.