Dödligt less...

...det är precis vad jag är. Jag är så himla less på allt folk som springer här 5 dar i veckan och det rings och och bahhhh jag blir bara sååå less.

Nu ska ni inte tro att jag har några byggjobbare här utan det som springs här är min käre mans kollegor. Han jobbar hemifrån och det har han gjort nu över ett halvår.

Härligt, kanske många tycker, men det är det INTE. Just för att folk kommer hit titt som tätt för dom ska ha underskrifter, dela ut posten, hämta saker, låna saker, behöver hjälp med dittan och dattan, diskutera mm mm.

Å på det så rings det i telefonen och då måste jag vara tyst, vilket inte är det lättaste kan jag ju säga ;)

Å vissa tar inte ens av sig skorna, vissa ringer inte ens på utan kliver bara in.

Ska man duscha på dagtid så gäller det att stänga in sig på sitt rum, där det då oxå finns en toalett med dusch.

Ska jag städa så måste får man hoppas att ingen kommer eller att telefonen är tyst annars är det bara att stänga dammsugaren och sitta och vänta. Fast vad är det då för mening att städa då dom drar in smuts med sina skor? Å dessutom så ligger min mans alla arbetspapper och andra arbetsprylar utspridd i hela lägenheten å jag menar verkligen i HELA lägenheten, det är väl bara min toa som har klarat sig än så länge.

När jag själv vill sitta med mina saker på datorn så går det liksom inte att bara sitt och jobba för då behöver någon sitta på min plats som ska prata med min man och så ringer telefonen och min man diskuterar högt och man känner att det går inte att koncentrera sig alls. Eller så sitter han och läser över ryggen, fast det är lite fel men ändå över sidan och då känns det som om jag gör för roliga saker för att han ska kunna jobba ordentligt.

Inte nog med det, dom som då ringer på dörren eller ja dom som kliver in oxå men dom söker min man och han är på möten, då ska man plötsligt vara "dörrvakt", öppna dörren alltså om dom då inte kliver in själv då förstås och sedan "sekreterare" och berätta vart han är, när han kommer tillbaka osv.

Fasiken vad jag kommer att jubla den dagen han flyttar till kontoret. Då kan jag fisa runt här hemma hur jag vill utan att bry mig.

Så där jag nu har jag fått gnälla av mig om det oxå. :) Då kan jag sova lugnt och invänta helgen utan spring av en massa folk i lägenheten och bara ha det skönt.

Är jag så jä*la cool?

Då menar jag alltså cool som i kall. Hårdnackad struts eller något liknande. Såg i tidningen på nätet om något program som heter "Sanningens ögonblick" Där en tjej brister i gråt då dom frågar om hennes biologiska pappa. Hon är alltså då i min ålder och fick veta sent om att hon var "oäkting" typ JAAA vad är det med det då??? Nu har jag inte sett programmet men jag har ju läst i webtidningen.

Är det något att brista ut i gråt och behöva gå i terapi för? Å vad är det att hänga upp sig på då det finna andra människor som älskar en???? OM det traumatiska var att växa upp utan biologiska pappan hur ska det då vara för 1000-tals ungar idag?

Jag själv är en sk. oäkting, jag är inte ens uppvuxen med min biologiska mamma, även om jag träffade henne hela tiden men jag kalla aldrig henne för mamma men hon kändes som min mamma och jag vet att hon älskade mig även om hon inte kunde ta hand om mig.
Jag är uppvuxen med mina morföräldrar och då är det inte ens min riktiga morfar...men nu borde jag bli ett fall för kuratorn.

När jag var 7 fick jag vet om min biologiska pappa, han var inte ens svensk hur upprivande är inte det???? Jag är HALVBLATTE liksom. Nu måste jag nog bli inlagd på psyke, eller hur???

Nog för att jag blev retad för att jag bodde hos mina morföräldrar men det kontrade jag med att jag hade i alla fall 2 mammor, bättre än ingen alls.

Jag pratade nog inte så mycket om att jag hade en blatte till pappa men det var inget som jag gick runt och skröt om heller. Det var ju oxå så att jag FICK inte prata om honom för alla i släkten gillar inte blattar.... tja då håller man ju tyst.

Jag har träffat honom för ca 16 år sedan, mest för att jag var nyfiken tror jag. Vi skulle hålla kontakt osv men där var det nog faktiskt jag som ramlade ur då jag flyttade. Han ringde någon gång men sedan var det tyst.

Vist är det väl lite tråkigt att vi inte har kontakt men det är inget som jag missar direkt. Jag missar mer min mest min "oriktiga pappa" som dog för 17 år sedan. Kanske i bakhuvudet försökte jag hitta en ny morfar till barnen????

Fast det är tråkigt att jag inte träffar mina syskon förstås det skulle ha varit kul. Jag har ju i alla fall 3 bröder hmm kanske fler vem vet :P DET saknar jag i alla fall.

Vilket fall som så har jag inte brutit ihop för det här, jag har inte behövt terapi. Då är ju frågan är jag en kall, okänslig person??? Näähh inte om jag får säga det själv ;) Realistisk kanske.

Även om min uppväxt absolut inte har varit en dans på rosor så tror jag inte det beror på att jag inte har haft min biologiska pappa. Skillnaden kanske hade varit att jag inte hade växt upp i Norrland utan i Stockholm och då hade jag missat alla mina fina kompisar som jag har idag. Dessutom så hade dom säkerligen skilt sig eftersom han har bytt fru typ 3 ggr efter min nedkomst.... Å vad hade det då blivit med mig. Stockholms tjej som mamman måste jobba för att vi ska klara oss...-60 talets stockholm ;)

Jag tycker i alla fall att hon var lite väl fånig men hon gjorde det ju bra att vinna pengarna.

Hitta nått att gnälla om ;)

Här om dagen höll jag på att gå i taket. Kunde inte sova på natten pga att vi har blivit inbokad till ett bröllop i Thailand. Ingen inbjudan ingen har kollat att vi kan åka, det kan ju faktiskt vara så att det kommer folk till oss. Nä då ta allt för givet att vi vill åka på ett bröllop som dessutom känns så himla fel.

Nu är det ju oxå så att vi ska ha gäst men vi vet inte exakt datum. Kontoret ska flyttas precis då bröllopet ska vara och då måste min man vara med och säga vart det blå skåpet ska stå MEN har dom tänkt på det???

Dessutom ska vi resa så himla knäppt så att vi kommer inte att få sova många timmar. Åker mitt i natten härifrån, anländer Bangkok på morgone, vänta i flera timmar innan nästa plan tar oss vidare till ett mindre ställe i norra Thailand sedan 2 timmar med buss. Middag och sedan sova några timmar för att vara på bröllop på morgonen, vidare tillbaka till Bangkok efter själva "festen". Jag vet hur min man är då han inte har fått sova ordentligt och det är INTE roligt. Han kommer att vara sååå jätte sur och grinig + vara på något som han absolut inte vill vara på och ha pressen att allt ska funka då han kommer tillbaka till det nya kontoret. NÄ tack det vill inte jag var med om.
SÅ vi sa till att vi vill inte åka. Avboka. Det går inte att avboka. Pilutta dom. Tja nu får vi se. Vi har sagt att okej vi kan åka till Bangkok men upp till byn åker vi INTE. Då fick brudgummen för sig att vi kunde åka till Bangkok tidigare så vi fick vår skönhetssömn och ändå vara med på bröllopet *pust* *stonk* *stön* VI VILL INTE VARA MED!!! men det förstår han inte.
Det är nu några dagar kvar tills vi ska ev. åka. Vi vet inte än OM vi kommer att åka, eller NÄR.
Men nu ska min man få på skallen oxå för han kan faktiskt ta och kolla upp sånt. Han är på kontoret varje dag 7 dar i veckan och har möte med dom så att det är bara att öppna sin trut och kolla läget men gör han det??? Näää

Nu kanske många tänker att jamen hon är ju hemmafru så hon kan väl göra vad som här när som helst hur som helst. MEN det är faktiskt så att jag oxå gör saker och planerar in att träffa folk osv. Vist jag kan ju ändra på det men jag kanske tycker det är roligare att träffa mina vänner än att gå på ett bröllop som bara känns fel fel fel.

Så där ja nu känns det lite lättare. Återkommer nästa gång jag har något att gnälla om.

Då var det dax igen.

Det ser ljusare ut för oss nu i alla fall MEN än har inte lönen kommit.
Jag kan ju säga att min man har fått en ny chef men den gamla sitter kvar i styrelsen.
Den gamle han är på väg till Thailand igen men son, blivande fru och hennes väninna,jag har sagt till min man att se till att få våra pengar innan han åker så han inte bygger nått jäkla hus eller så för dom.

Han hade mage att ringa och kolla om vi skulle kunna tänka oss att avstå i alla fall från en del av lönen men som tur är så sa min man att det går absolut INTE. Men han ringde ju i alla fall ;)

När han kom hem från Thailand så kom han och pratade med mig för att tala om att allt är under kontroll och att nu så...Det va iof rätt för nu har det ju kommit in pengar. Han brukar ALLTID då det är något "nuttigt" på gång tala om det för mig, precis som ett barn vill berätta allt roligt MEN han har än inte talat om att dom ska ha barn.

När vi va på middag, så kom han även då fram och kolla att allt var ok med mig, och ville göra klart för att allt var fixat nu typ och att jag kunde nu känna mig glad osv. MEN fortfarande inget om barn, ändå är hon med.

Jaha om vi nu får våra pengar vad ska jag gnälla om då då ;) Tja jag ska nog komma på något *fniss*

Skulle ha skrivit av mig tidigare

Det är nu nytt år och jag skulle ha skrivit av mig tidigare men det har liksom inte blivit av. Inte att jag inte har något att gnälla om för det har jag absolut. Finns hur mycket som helst att gnälla om då det gäller min mans sk. chef.

Nu är jag på bristningsgränsen och har lust att ta jutjärnspannan och slå i skallen på han OM det inte varit risk för att han skulle dö då och jag skulle åka dit för mord.

Det finns inga pengar i företaget, lägenheten har inget nytt kontrakt och hyrorna skulle ha betalats för 2 veckor sedan annars går dom vidare till högre distans och vi åker ut ur lägenheten den 26:e mars. Det vi har fått är ett papper som säger det här. Vi vet att han inte har betalat för han har åkt till Thailand IGEN + har skickat sonen till Sverige IGEN.

Han har inte betalat tjejerna på kontoret tillräckligt med lön så dom kan betala sina hyror. Han skäller på dom om dom inte kommer med te tillräckligt fort åhhh jag bara avskyr han och hans jäv.. översittar fasoner.

Å nu ska han ha barn med hon som inte är hans fru än... hmm kanske man ska... nä då blir jag en elaking, men händer det inget snart så vette 17 om jag ska hålla mig snäll längre. Fast där kan han faktiskt ha blivit lite lurad, jag hoppas det på sätt och vis, hmm skadeglädjen den enda sanna glädjen.

Jag fattar inte hur man kan bete sig på det här viset. Åka iväg på semestrar och ta hit folk som ska jobba och det inte finns pengar. Dessutom ta hit folk som inte har någon funktion i företaget, kan inget om datorer mer än spela spel t.ex inte lär han städa, men uppehålla lön och sk. betald lägenhet... hur knäppt som helst, men betala lön till personal som gör något vettigt i företaget det finns inte...

Anordnar stora dyra möten som kostar skjortan. Jag har då lärt mig att se till att bli av med sina skulder som finns innan man skaffar nya, speciellt om det inte finns pengar att skaffa nya skulder.

Vi har nu alltså bott i en lägenhet som det inte finns kontrakt på och ingen hyra är betald och vilken dag som helst kan dom komma och säga att vi får gå OCH vi lär inte få ta med våra saker, jo kläder möjligen men inte grejerna som finns inne OM vi inte kan bevisa att dom INTE tillhör företaget. Hoppas jag har alla kvitton kvar hmm.

Så där nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall. Jag har väldigt svårt för att träffa personen i fråga oxå, för då måste jag hela tiden skärpa till mig så jag inte får ett utbrott.

Det kommer säkert fler gallor snart då det gäller den här sk chefen som är värre än en riktig sk. gnällkärring. Han skriker och gormar och ska bestämma men det är ingen som har respekt för honom utan bara skakar på huvudet och tycker han är en stor idiot.