Börja Juni

månad med att gnälla ordentligt på alla korkade X.

Jag blir så himla arg när ett X som har barn beter sig så himla egotrippat, idiotiskt och och och urkorkat så att barnen blir lidande, för att "straffa" sitt X.
Ja nu kan ju även X som inte har barn oxå bete sig korkat men då är det i alla fall inga barn som blir lidande.

Nu är det inte bara X-mannen utan det finns korkade kvinnor oxå tyvärr, men det är nog mest mycket mannen som beter sig hel flängt. Det är väl deras manliga ego som har fått sig en törn och det pallar dom inte.

Det lustiga, om det finns något lustigt i det, jo det gör det för dom är så knäpp så man kan inte annat än garva, är då mannen har hittat något nytt och går ifrån kvinnan och sedan det blir dax att dela vårdnad eller något annat, så finns det massor med exempel där det låter på mannen som om det är kvinnan som har gått ifrån honom och det är SÅÅÅÅ synd om han.
Det här kan hända långt efter separationen.
I början kan det gå himla fint då kvinnan kanske är lessen och har det jobbigt men så kanske har kvinnan morskat upp sig och blivit stark, klarar sig själv eller har hittat sig något nytt då tar det hus i hel...te.

Fast jag förstår inte heller kvinnor som vägrar att X ska ta hand om sitt barn, nu menar jag inte dom som utför våld odyl. utan bara vanliga vanliga liksom. Kan väl inte finnas en bättre "barnvakt", alltså om han nu är "normal". Speciellt om man är ensam, singel med barn liksom kan det vara läge att få i alla fall en ledig helg i månaden för att ägna sig åt sig själv, utan att bli kallad egoistisk.

Jag har varit det och då var det bra att han ett X som tog sin son, fast hmm ja jag vet inte det vart ju inte precis regelbundet utan det var ju då han inte skulle ut och parta den helgen. Ja ni ska inte tro att han hade honom en hel vecka, oj oj oj det var för mycket begärt.
Jag jobbade natt och var 3:e helg hade en önskan att han kunde ta sin son de nätter som jag jobbade, men nej då det gick inte. Den här sonen är dessutom planerad från oss båda så det är inget ensides val att han finns till. I alla fall så blev det så jag fick fixa barnpassning på nätterna jag jobbade. Alltså 7 nätter på 3 veckor och han behövde inte alltid ta han på helgerna för det gjorde gärna min syster SÅ det blir alltså 4 nätter på 3 veckor...

När sedan den dagen kom då jag bestämde mig för att flytta ifrån storstaden och upp till Norrland då tog det hus i hel..te.
Gissa hur synd om honom det var då som INTE fick träffa sin son bla bla bla. Jo han fick vist träffa sin son hur mycket han ville men vi fick självklart ordna så han kom ner till Stockholm...men det var jobbigt han vill träffa sonen då HAN vill inte frågan om när sonen vill.
Vi fick gå via en familje rådgivning för att lösa problemet, som inte var något problem egentligen. Under rådgivningen så kläcker han ur sig att tänk om han vill ha vårdnaden...tja vist sa jag jag kan inte neka dig men nog tycker jag i alla fall att syskonen ska vara tillsammans. Jaha, tyckte han, hur ska du göra då då? Tänker du stanna då eller? Nää, sa jag det tänker jag inte MEN jag kommer att åka ner så ofta som möjligt för att träffa honom och även ta honom med upp till mig då jag är långledig å så.
Nu vart han lite rädd för han ville inte alls ha vårdnaden för det skulle kräva för mycket av honom, så han gick med på att jag flyttade med sonen 50 mil norrut.

Kom han och träffa honom mycket då? Tja inte så mycket som jag hade hoppats på utan han kunde sträcka sig till att eventuellt orka 2 veckor på sommaren och 1 vecka till jul eller påsk...ringde någon gång i samband med att sonen skulle till honom typ och då han fyllde år.

Nu har han hela vårdnaden då han är tonåring *flin* och jag finns 500 mil i från honom men jag har mer kontakt med sonen än vad han har haft under alla åren även om vi inte träffas.

Det va lite om mitt X. Det finns ju andra som är betydligt mycket värre och jag skulle kunna skriva en bok om olika idiotiska saker som har hänt under de 13 åren som jag var ensam med sonen.
Idiotiska saker som att ringa mig på jobbet och kräva att jag ska ta hem sonen för han är jobbig fast det bara gått en vecka av 4, ja just det den sommaren skulle han vara där i 4 veckor. Jag vägrade. Jag hade tagit på mig att jobba under semestertiderna så att andra kunde ha semester. Sonen kom hem tidigare men inte så tidigt...

Eller det Xét som ställde en bil utan för sitt X med kodynga i. Det var inte mitt X i alla fall :)

Ja huga ligen nu måste jag sluta för den här gången innan jag får fnatt.

Nersövda mannen...

...har jag fått besked om att han kan nu prata lite, han säger nej, ja och en svordom och haaalllååå då någon inte förstår honom.
Han är förlamad på ena sidan men han har värk och det tycker läkarna är jätte bra.
Han har även fått tillbaka glimten i ögat.

Ville bara berätta det. Jag vart så glad då jag fick beskedet. Får information titt som tätt men det har inte varit någon förändring förren nu. Jag ser fram emot då han är så frisk att vi kan msn´a och maila varandra igen. Nog för att jag har skickat en massa roliga mail till honom så han har något att läsa då han blir så bra.

Kroppsljud

det är något som karlar är bra att ge ifrån sig, åsså gärna gapskratta efteråt. Nu skriver jag om fisar, pruttar, brakare å allt va det heter. Stinker dom dessutom är dom ännu lyckligare å sånt får man stå ut med var enda jäkla dag.

Det är ganska konstigt att när vi kvinnor/tjejer lägger av en brakare då blir det ett himla liv, å inte gapskrattar vi efter det heller...

...utom idag. Jag la av en riktig jä..la stinkbomb, dessutom lät den HÖGT, som fick min man att flyga ur sängen, vi låg och läste lite mitt på dagen, på med luftkonditioneringen sprang runt och leta efter luktagott sprayflaska och spraya hej vilt inne i rummet så jag höll på att kvävas av spraylukten, men jag lovar er att jag skratta så tårarna rann.

Hämnden är ljuv säger jag då bara.

Kvinnans list

Den här fick jag av en annan vännina. Den är ju oxå så himla sann, alltså hur listiga vi kvinnor kan vara :)

Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.

Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna.

Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.

Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.

När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta. De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna.

Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.

Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.

Inget hjälpte. Folk slutade komma på besök.

Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset.

Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset.

Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus. Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.

Han berättade hela historien om det ruttnande huset.

Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.

I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på.

En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.

Inklusive gardinstängerna!!!

Så sant så.

Snart vankas sommaren och allt vad det innebär...
Melodin är Den blomster tid....

Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor.
Då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
lyfts fram i solens ljus.
Nej stranden verkar boring,
vi stannar inomhus.

De krav som sommar´n ställer,
förstör vår ledighet.
Vi sitter där å gnäller,
fy fan vad jag e fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still.
Nej låt oss revoltera,
vi tar en kaka till!

Den här lilla sången fick jag från en vän och jag tycker den är bra så jag måste ju publicera den.
Ni kan ju tänka på mig vilket he..te det är att bo där solen alltid skiner och det alltid är varmt. Många kakor blir det då *fniss*

Det finns en röd tråd

som går genom alla män. Vissa är den lite rosa och vissa är den nästan svart och väldig bred. De med den nästan svarta det är sådana män som man ska bara bunt ihop och sätta på en öde ö, så dom ska jag inte skriva om, utan de "vanliga" männen.

Jaha tänker ni vad jiddrar hon om för en röd tråd. Jo män är ju, som tur är, olika MEN det finns liksom en röd tråd genom dom som inte går att få bort.

Den där röda tråden är den som gör att man blir så himla irriterad på dom. Irriterande röd :D

Till exempel så kan dom säger att kvinnor är gnälliga och tjatiga...undra varför kanske för att dom har mer fluff i sina öron än vad Nalle Puh har, dvs dom hör inte
första och inte andra gången man säger till dom. Har man tur hör dom den tredje gången men då har man hunnit blivit arg och ryter till å då tjatar man. Men hur kan dom säga att man tjatar när dom inte hör de första gångerna man säger till????

Men män är oxå gnälliga och tjatiga. Ska inte tala om då dom har ont eller är sjuk hur gnälliga är dom inte då. Ser det även på mina söner, redan då dom var små.

Eller då dom tycker att dom blivit orättvist behandlad. Speciellt är det X´n som tycker dom är orättvist behandlade men det tar jag en annan gång.

När en man säger en halv mening och plötsligt slutar prata, då vet oftast kvinnan vad det handlar om, eller då dom bara pekar å säger ööhhh. När vi kvinnor säger bara en del i en mening och pekar då fattar dom ingenting.

T.ex säger vi åh vad jag är hungrig då vi börjar närma oss ett hamburgeställe, då fattar dom inget.
Säger mannen det då skulle vi genast säga jamen här framme finns ett hamburgeställe ska vi åka in där och äta. Sedan kanske man inte vill ha hamburgare...

Ska man prata med en man måste man använda alla orden OCH alla förklaringar till orden annars förstår dom inte ett smack.

Hon säger: Lampan i taket är trasig.
Han säger: Jaha och går därifrån, möjligen byten då kan det oxå komma.
Gäller även min man som är en väldigt klok man MEN....är ju en man med en röd tråd Jag måste säga: Lampan i taket är trasig. Jag når inte själv att byta den, det måste du göra NU för det är så himla mörkt här. Lampa finns här i min hand.
Skulle jag säga KAN du byta den, då skulle jag få svaret ja och han går därifrån.

Eller som jag fick uppleva härom dagen då jag säger till min man att stäng dörren in till gästis. När han kommer in i sovrummet så undrar han varför han skulle stänga dörren. Jag trodde han skämta men ser på hans ansikte att han verkligen funderar varför det är bra att stänga dörren till gästis.
För ungefär 2 veckor sedan så säger han till mig att vi bör stänga dörren in till gästis och köket så att den kalla luften som finns inne i vardagsrummet kommer in till vårt rum, jag vägrar ha på airkonditionen i sovrummet, istället för att det kanske drar iväg till de andra rummen.
Så jag berättade att han hade sagt det. Då ser han ännu mer ut som ett frågetecken och så kom blicken du skämtar med mig och säger "JAG har inte sagt något sånt".
Vad säger man då? Jo till min man i alla fall säger man bara "Jo det har du så det så". Åsså är det slut snackat om det.
Fast ibland funkar inte det utan han kan fortsätta säga att det inte var han och att jag ska helst ta fram bevis. Å tar jag fram bevis så nekar han i alla fall. Är det typiskt män eller?

Sedan är dom ganska så enkelriktade, svårt att vända på. Har dom kört den här vägen hela sitt liv så spelar det ingen roll att det finns en finare och bättre väg. UTOM då dom har hittat en ny brud. Kalla det kvinnlig intuition, eller hur det nu stavas, men man behöver inte ha den för att fatta. Plötsligt börjar dom jogga, jobba över, snoffsa till sig, ut med grabbarna eller vad det nu kan vara men dom ändrar sig i alla fall. Åker plötsligt den bättre vägen, ja osv.
Sedan kan en del av dom säga typ "Men vi gör ju inget ihop, vår förhållande/äktenskap är så tråkigt" och då är det mycket ofta dom som inte vill. göra något. Jammen hallå hur genomskinligt är inte det. Den mannen är så tråkig så han tråkar ut sig själv.

Det säger att mannens hjärna är större än kvinnans det är därför dom är så framgångsrika...men dom kan inte tänka mer än med en halva i taget...och dom kan inte få så himla mycket gjort på samma tid som en kvinna.

Det sägs oxå att mannen tänker på sex var 4:e sekund. Hur kan dom då jobba? Är det den passiva hjärnan som tänker på det åt dom? Är det därför dom inte kan använda båda hjärnhalvorna för den en är upptagen med sex?

Jag funderade över hur det kan komma sig att mannen fortsätter att bete sig som om han var jägaren från stenåldern? Utvecklas dom inte alls? Hur kan det komma sig att vi kvinnor har utvecklat oss så himla bra? Ja det finns många frågor att svara på.

Fast om jag tänker efter så kan det vara kvinnans fel faktiskt. Nu menar jag inte dagens kvinnor för oss är det inget fel på, utan typ min morfarsmor som sa till min mormor att självklart skulle inte hennes son göra något i hemmet utan det ska kvinnan göra. Vilket jag har fått höra flera flera gånger för hon tyckte det var hemskt. MEN så säger hon till mig plötsligt bara så där, att det måste jag ju förstå att mannen inte kan tvätta kläderna utan det ska jag göra... Å som hon prisade min man för att han kunde laga mat. Jag kan oxå laga mat...
Men nu blir det andra bullar med den nya generationen, tror jag. Men det lär säkert ta massor med år innan det blir en riktig karl av karlarn. Där dom har vett att ta hand om hemmet åt frun så hon kan sitta framför TV´n och pilla sig i naveln. *asg*

Det finns väldigt bra och snälla män oxå, det ska jag inte sticka under stolen med. Trotts deras röda tråd, är dom bra att ha ibland. Eller hur min käre man?

Snuskigt lite pengar eller gå på soc.

har jag däremot haft. Jag fick låna pengar för att kunna köpa mat till ungarna.
Jag var arbetslös en period och för att jag hade jobbat natt så fick jag bara stämpla 25% på den lönen som jag hade som vårdbiträde och den var ju inte hög. Fick inte räkna med all ob tillägg, som gjorde att jag hade en hyfsat bra lön då jag jobbade.
Jag fick ändå bostadsbidrag, jag hade barnbidraget och bidragsförskott men i slutet av månaden hjälpte inte det.
Det är alltid fasta utgifter så som hyra, vatten, el, fritis och dagisplats vilket man inte säger upp för man ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden mm mm.

Att gå till soc för att få hjälp det gör jag inte en gång till för så sketet behandlad som jag har blivit av soc vill jag inte bli en 3:e gång. Jag trodde att människor som jobba på soc skulle vara psykologiska men vissa var nästan fall för psykologen.

1:a gången jag var iväg för att försöka få ett lån att köpa en TV, den gamla hade brunnit.
Jag var ensamstående och mellan 2 jobb, som det kallas så fint inte arbetslös som jag skrev tidigare. *fniss*

Medan jag sitter för att få komma in så kommer det 2 st, ja vad ska jag kalla dom, icke önskvärda på arbetsmarknaden pga droger in och får pengar bara så där rakt över disk.
Tänkte att jamen då kan det ju inte vara svårt att få ett lån, kunde ju inte låna på banken eftersom jag ej hade jobb. Men ack vad jag bedrog mig. Inte ett nickel till lån.
Ja ja det var ju inte hela världen, man klarar sig ju utan TV, men jag blev lite fundersam hur i hela friden jag inte kunde ens få ett ynka litet lån.

Jag som har läst socialvården. Där fick jag lära mig vad som tillhörde svensk standarden så som TV, stereo, video, möbler, bestick mm mm det var sånt som flyktingar fick då dom kommer till Sverige.
Jag ska inte säga att det är så nu men då jag läste det så var det på det viset.

Jag kunde inte låta bli att fråga soc tanten varför jag inte kunde få ett lån då den svenska standarden var att ha en TV? Jag hade ju inte sagt att dom skulle ge mig pengar till en TV utan ett lån. Hon tog fram en lista över den svenska standarden, för hon trodde mig inte, och vad stod på den listan om inte TV. Jag fick i alla fall inget lån, som jag redan skrivit om. Hon tyckte jag kunde be släkten om pengar istället. Jamen tyckte jag, min släkt har inte en massa pengar. Dom ska ju klara sig själv...
Nu ville jag ju ändå ha en TV så jag tog ett, "lån köp" där jag gjorde en avbetalning på typ 100 år, vilket INTE var fördelaktigt i slut änden men jag klarade mig i alla fall och jag kunde ta det fast jag inte hade jobb.

2:a gången jag gick på soc för att få hjälp, var då jag skulle flytta från ett X´s hus, som vägra låna ut sin bil med släp och jag skulle ut så fort som möjligt. Jag var mellan 2 jobb den här gången oxå. Jag hade fått en 4:a på "packistan" men jag måste betala hyran NU och dessutom för att kunna köra mina saker så behövde jag släp. Bil kunde jag låna men ingen hade släp att låna ut så jag måste hyra. SÅ det jag behövde var hjälp med hyran som då skulle betalas NU och hyra av släp.

Pallra mig ner till soc i den lilla staden som jag bodde i och fick tid hos en tjej. Hon var jätte trevlig MEN hon hade en soc gubbe sittande med sig som la sig i allt. Ställde så jäkla dumma frågor så jag hade lust att slå något hårt i huvudet på honom. Han fråga hur många barn jag har, ja ok det är väl ganska relevant men följdfrågan, och om jag hade samma far till barnen och tyckte att jag borde tänkt mig för innan jag skaffar barn.

Jag fråga vad det har med saken att göra men det fick jag inget svar på.
Tjejen som jag skulle ha pratat med hon höll på att sjunka ner genom stolen och golvet.
Nästa fråga om jag inte hade en bil för då skulle jag kunna sälja den. Nä sa jag men jag har en cykel, kanske jag kan få några kronor för den.
Nu fick jag ett lån av dom i alla fall så jag kunde få flytta ifrån mitt X, för hade jag varit kvar hos honom då hade jag nog slagit ihjäl han fast då hade förståss bostadsbekymmret blivit löst...men det hade blivit utan barnen och det vill jag ju inte.

Varje gång jag såg soc gubben på stan hade jag lust att slå omkull kryckan för han, en riktig jäv... sur gubbe. Fick höra att han hade tydligen skilt sig precis, om det var sant eller inte vet jag inte MEN om det var sant, förstår jag om hon drog järnet, med en sån om kring sig.

Snuskigt mycket pengar

har jag inte men det finns dom som har det. Tänk er att man har så mycket pengar så man inte vet vad man ska göra med dom...Vilken känsla va?
Det verkar i alla fall som om det finns sånna här, för går man och köper en registrerings skylt som det står en 5:a på för 25.2 millioner dirham (50.4 miljoner skr)på en aktion. Då har man för mycket pengar eller? *fniss*

Jag hade lätt tackat ja till ett par miljoner dirrar.

Fast det finns dom som gör av med hela sin förmögenhet oxå. Ta han i England som på 12 år spenderade 20.3 millioner dirham (2.8 millioner pund eller 40.6 millioner skr)som han vunnit på Lotto. Nu måste han börja jobba igen. Stackars han :) Han ångrade i alla fall inte det han hade gjort å det är ju bra. Han hade lanserat ett popband och han försökte driva ett massageställe och en pub. Han gifte sig med en 22-årig toppless modell på Bahamas som kostade 10 000 pund. Det höll i 12 veckor. Han köpte hus, båtar, jetski,lyxbilar, nunnekloster (stog det då jag översatte till svenska). Han tyckte typ att pengarna ska rulla. Han ville inte dö rik med pengar utan rik av upplevelser å det kan jag nog hålla med han om.

Fast är man lyckligare om man är rik? Jag tror inte det. Jag tror att lyckligast är man då man har en bra relation till sin man och barn, om man har barn, och att man har så mycket pengar att man inte behöver vända på varenda öre. Inte behöver hela tiden tänka på om man har råd att köpa file eller om man måste hålla sig till grillkorv...och för det behöver man inte vara rik rik liksom.

Hets mot folkgrupp

Det skrivs och snackas hela tiden om att man får inte säga si och så för det är hets mot folkgrupp, t.ex svartskalle, neger inte ens negerboll kan man ju säga förren det är hets mot folkgrupp osv.
Av någon anledning så får man gärna vara elaka mot de som är överviktiga. Kalla dom fetknoppar, idioter för en som är överviktig dom kan ju inte ha hjärna, dom ska inte få göra det och det dom är inte välkommen in på vissa ställe osv. Banta hit och banta dit. Det tycker jag oxå är hets mot folkgrupp.
Värst är den nedlåtande blicken som tyvärr väldigt väldigt många människor slänger iväg mot den som är överviktig. Eller den som inte har vett nog, utan klankar ner på den som är överviktig med typ "jamen det är ju bara att träna" eller "sluta ät".
Det finns ju så himla många orsaker till att man blivit överviktig och har man hamnat där och inte varit träningsbenägen innan hur 17 får man kicken att träna då?

Gå till ett gym och se alla magra människor som tittar på en och undrar va 17 man gör där. Eller ett gympa pass. Självförtroendet är redan nere på noll innan då vill man inte få det under noll. Fast man hittar alltid någon form av träning man kan göra, det här är bara ett exempel på hur det kan vara.

Kan man i Sverige t.ex gå in i en vanlig butik för kläder och det hänger på samma krok som stl. 38 en stl 56??? Näää jag har då inte varit med om det.
Skicka in de som är tjock in i hörnan där det finns kläder som är stora MEN allt som oftast inte lika dan som den i 38 som jag såg då jag kom in i affären och tyckte va jätte snygg. Helst ska dom vara tråkiga och svarta eller annan mörk tråkig färg. Ibland vill man kanske ha något som är lite färg på, eller på sommaren då jag i alla fall gärna har något som är ljust.

Nä raka tröjor som är raka och med det ser ut som om dom är stora som hus, för är man tjock då finns det inte midja eller bröst eller en rumpa allt är bara runt enl. dom som gör kläder i alla fall, eller dom som tar in kläderna.
Är man då även lite längre än "normal" ,lång och tjock, då är det svårt att hitta byxor som passar, då måste man söka sig till special affärer för stora eller så får man helt enkelt vänta högvatten om man vill det.

Sedan har man sånna som mig som har lår som värsta tyngdlyftaren, eller som ryska spjutkasterskorna, en rumpa som är bred och står ut, långa ben, breda höfter, stor mage MEN det finns en antydan till midja. Akta er vad det finns mycket byxor till mig.....not. OM jag hittar några som passar över låren, det är dom som är svårast att få ner i byxorna, då är dom korta, och från nedre delen av rumpan, där dom sitter fast, är det världens glipa upp till linningen, så man kan använda byxorna som ryggsäck fast låghängande rygga...

Ska man köpa underkläder och dessutom har stor byst då finns det svart, vit och naturfärgade jätte tråkiga och bara... jätte tråkiga. Har man tur kan det i alla fall finnas en liten spets på dom. Å faktiskt så det gäller även de som är smala med stor byst, jippi eller nåt hmmm. Ja jag vill ha en röd bh med matchande trosor :) eller en gul kanske....*suck* får väl sy själv

MEN nu ska jag berätta något som är lite bra i alla fall. HÄR finns det affärer med stora storlekar TILLSAMMANS MED de små storlekarna så jag kan ta med en smal väninna och handla på samma ställe, på samma avdelning, titta på samma jäkla klädhängaranordning. Vi kan gå ut med exakt lika dana kläder om vi skulle vilja. OCH det är snygga kläder. Blusar, tröjor och linnen är insydda i midjan så dom inte ser så stora ut. Finns även raka förstås.
Byxorna har jag fortfarande problem med att dom är stor upptill i midjan MEN de flesta affärer syr in/upp kläder så dom passar. En del gratis en del tar en fjantig liten summa, vilket är värt varenda öre.

Tillbaka till tränande, nu när det finns speciella butiker och speciella hörnor för överviktiga varför finns det då inte gym eller gympa pass eller tider på badhuset för dom över ett sk. vist BMI??? Kanske det finns i stora stora staden någon stans.

Nu tycker jag självklart inte att folk ska gå och bli överviktiga för det är inte hälsosamt men de som inte är det och inte verka förstå behöver inte se ner på de som är överviktiga och inte vara nedlåtande, det är vi så bra själv på att vara.

Nu när jag ändå är inne på hälsa så t.om doktorer tror att är man överviktig då ska man ha högt kolesterol, högt blodtryck, dålig kondis mm mm
Jag har mycket bättre kolesterol än min syster som är jätte liten och smal och rör på sig jämt.
Jag har väldigt mycket för lågt blodtryck så dom alltid tar om det för dom tror inte det är sant.
Jag har inte så bra kondis men jag känner överviktiga som har jätte bra kondis.

Jag har högt socker men är inte diabetiker. Jag behöver inte ta sprutor utan det som är viktigt är att jag äter med jämna mellanrum vilket jag har väldigt väldigt svårt att göra. 5 ggr om dagen ska jag äta oxå. Jag är glad om jag äter 3 ggr.

Kanske jag ska ta och göra lite "Negerbollar" eller dom kan ju heta afrikanbollar så jag inte gör hets mot folkgrupp. Skämta bara...men muffins då??

Tänk vad mycket det är att älska en som är överviktig. Mjuk å go dessutom.

Dagbok

har jag skrivit sedan jag kunde skriva. Jag har kvar allihop, tror jag om inte någon har stulit någon. Där skrev/skriver jag det mesta som händer och hur jag känner och mår, vad jag tycker är tokigt osv.
Den här bloggen har ersatt lite av dagboksskrivande för här skriver jag hur jag känner och mår och mina funderinga osv. Det som är bra med bloggen är att man får respons, någon som kan säga att så tycker dom oxå eller kör på å så vilket en dagbok aldrig gör.

Jag skriver fortfarande lite dagbok men där är mest vad jag har gjort, om jag gör något vill säga :)

En dagbok är väldigt privat tycker jag, vilket inte en blogg är, men ändå. För ungefär 13 år sedan så försvann en bunt med dagböcker för mig och jag blev storm tokig. Plötsligt, ca 2 veckor senare, då min son den yngres far kom och gic,k så fanns dom där igen. Det va ungefär 2 veckor sedan han va hos oss innan...hmm. Jag frågade aldrig för han skulle aldrig erkänna.

Ett annat ex vet jag läste min dagbok för han kunde inte vara tyst. Jag misstänkte att han läste den så jag la in saker som jag visste att han skulle inte kunna hålla tyst om. Ni ska veta vad det kändes underbart härligt att få sätta dit han.

Jag brukar läsa dom i mellan åt, speciellt då det har dykit upp någon fundering å så. Det är inte alltid jag känner igen människorna jag skrivit om, å inte tala om då jag har varit sparsam på bokstäverna och bara skrivit initialerna.

Jag och en barndomskompis ,vi har ganska dåligt minne av folk å så, speciellt om dom bara varit bekanta en kortare tid. Däremot så har vi en gemensam bekant som jag tror kommer ihåg varenda person och konstiga händelser, speciellt om vi har varit inblandade i något.
Å när hon drar igång och vi sitter som frågetecken och fattar inte vad hon pratar om då plockas dagbökerna fram och kolla om det verkligen va så eller att det fanns en person som heter så....Men jag kan ju nämna att knäppa saker som hon har gjort det kommer hon inte ihåg...!!!

Pilutta alla dagböcker, det är lättare att skriva blog :)

Depriverande

är det då jag sitter här borta och hör hur den ena efter den andra åker in på sjukhuset.

Den första som åkte in har troligast fått en propp i hjärnan, detta hände i början på förra veckan. Fick idag veta att dom har lättat på trycket i hjärnan och att det är stabilt. Han ligger nersövd till på fredag.
Han var förlamad på höger sida och talet var skadat men dom tror att allt ska återställa sig då nu trycket har släppt. Hans kompis håller mig informerad vilket känns skönt.

Sedan läser jag om gallstenar som ska opereras bort men som jag vet nu i alla fall mår mycket bättre efter operationen

Så har vi hon som har planerat in sin operation och opererades idag. Jag hoppas det bara blev titthål och att hon mår bra, men jag vet inte

Inlägg efteråt: Fick SMS att hon mår bra. *Pust*

Jag hoppas verkligen att alla blir jätte bra. Värst är det med han som ligger ned sövd.

Det är svårt när man bor 500 mil, fågel vägen, från alla. Inte för att jag kan göra något om jag varit i närheten men det känns mer maktlöst att vara så långt bort på nått sätt.

Åt andra hållet typ 700 mil, fågel vägen, finns en tjej som är hemma och tar hand om sin döende mamma och är jätte deprimerad hmm konstig va *ironisk för att jag skrev så knäppt*. Hon brukar chatta med mig över MSN och jag ska försöka trösta henne PÅ ENGELSKA. Förstå hur svårt det är att försöka skriva något uppmuntrande på engelska utan att det ska låta hel stelt. Det är nog svårt att försöka trösta folk på svenska över chatten.

Här kommer gnället: Nu får ni sluta upp att åka in på sjukan på det där viset. :) Cyber kram till alla sjuklingar.

Utan strumpor och skor

Nä inte riktigt så men nästan i alla fall...
Jag vet inte men av någon anledning så kollar jag in vad folk har på fötterna och om det passar, men jag gör det helt omedvetet. Medvetandet kommer då jag upptäcker något som jag inte gillar eller ser roligt ut, i mina ögon då förstås.
Vad gillar jag inte då...jo att folk går med strumpor i sandalerna, har dom då dessutom knä strumpor eller färg glada sockor och shorts till det då...ja vad gör jag då? Jo jag glor extra och undrar hur kan dom gå så. Fast samtidigt tycker jag dom är modiga.
Eller när karlar har lofers och vita sockor. Rysningar.
Oftast har jag sett karlar som kommer i knä strumpor, shorts och sandaler eller än värre lofers. Tjejer som har sockar i sandalerna har ofta färgglada sockor i svarta sandaler.

Men värst av allt nu...jag har själv måsta gått med svarta sockor i svarta sandaler pga att mina fötter är totalt förstörda under. Jag hade inte shorts eller 3kvarts byxor på mig trots att det var 40 grader varmt utan svarta långbyxor. Jag trivdes inte alls med situationen men jag måste gå och handla och mina fötter alltså...ja dom är klena helt enkelt.

Nu såg jag en dam i grön och vitrandiga sockor, sandaler och shorts så jag mådde lite bättre.

Jag är inte fåfäng men vissa saker gillar jag bara inte, även om det finns 1000 tals andra som går så och som jag skrev innan egentligen bryr jag mig inte om att dom går så.

När jag har sandaler eller flippfloppar eller andra skor som gör att tår å så syns då går jag barfota, vilket tydligen då inte mina fötter pallar. Så då undrar jag över alla, många fler än de som går med strumpor, som går barfota i sina skor som dessutom ser lite obekväma ut, höga klackar, smala framtill hur i hela friden klarar dom sina fötter???? En aning avis på dom är jag allt.

Det är ju inte snyggt att gå i träningsskor och kjol precis, fast det har jag oxå sett exemplar på här så egentligen varför inte. Kan alla andra gå klädda hur som helst varför i hela friden kan inte jag göra det.
Dessutom är mina fötter inte skapta för att ha skor, i alla fall inte fina skor. Dom är breda som ankfötter, korta tår = kan inte ha vilka flippfloppar som hellst, höga fotvalv osv. Det blir nog träningsskor till allt :D
Hmm får ta och skärpa mig lite nu.
Jag har inte blivit värre sen jag flytta från Sverige, jag har alltid haft de här problemen, alltså både med strumpor i vissa skor och trasiga fötter, MEN i Sverige finns vintern som mina fötter hinner vila sig på.

Bortsett från små barnfötter så avskyr jag fötter, det är det vidrigaste som finns. Min man älskar att terrorisera mig med sina för han vet hur illa jag tycker om dom.

Nä nu måste jag sluta skriva om fötter...icsh fy å blä