"Tycker om att sitta här och lukta på blommorna"

Min syster frågade mig häromdagen om jag skaffat mig några vänner här i Dubai. Hon är orolig att jag sitter hemma och har tråkigt.

Nä jag har inte skaffat några direkta kompisar som jag gör något med, men å andra sidan tycker jag det är ganska så skönt att bara vara. Dagarna går otroligt fort så tråkigt kan jag inte ha. Allt som jag skulle göra då jag kom hit med hemsida mm mm har jag inte hunnit med än, jo lite granna men det är en droppe i havet mot vad jag hade tänkt mig.

Svaret jag egentligen gav var "Jag trivs så bra med mig själv" :) och tänkte på Ferdinand som hellre ligger under sin korkek och luktar på blommorna.

När jag hade pratat klart med henne så börja jag fundera lite på vad jag hade sagt och att jag är mest mycket för mig själv eller med min man och att jag inte direkt känner panik över att jag inte har några vänner här i närheten. Då undrar jag hur det kunde komma sig och kom fram till att jag har alltid alltid haft en massa folk runt mig ända sedan jag var liten.

När jag och mina föräldrar var uppe i stugan, vilket vi var jämt så var det folk där jämt och det var fester hela tiden.
När jag blev äldre och inte följde med längre så var jag ute med kompisar på disco och fester.
När jag flyttade hemifrån och ihop med en kille så hade vi alltid folk hos oss som sov över, fester var och varannan helg och mitt i veckan.
Sedan flyttade vi ihop med 3 st till i en större lägenhet där festerna fortsatte. När vi tillslut separerade så flyttade jag söder ut och in på en "korridor" på skolan som jag gick på. Där bodde jag tillsammans med 12 andra och det var fester jämt FAST det var spritförbud på skolan ;)
Sedan vart det dax för barn och jag flyttar lite mer norr ut men inte ända hem. Fester och folk hos mig fortsatte även här.
Efter 10 år så flyttar jag norr ut och här fortsatte festande och folk runt mig jämt jämt.
MEEEN så träffade jag min man och allt lugnade ner sig ganska så drastiskt. Å nu sitter jag i främmande land och tycker det är skönt med tystnaden runt mig, hmm ja riktigt tyst är det inte men ändå.
Nu ska ni inte tro att jag är helt avig mot att träffa folk men jag uppskattar det mer då jag träffar folk nu än förut. Då vart det mer ett måste att ha folk runt mig, har ju aldrig varit ensam liksom...typ å så. Visste knappt hur det var att vara ensam.