Dagbok

har jag skrivit sedan jag kunde skriva. Jag har kvar allihop, tror jag om inte någon har stulit någon. Där skrev/skriver jag det mesta som händer och hur jag känner och mår, vad jag tycker är tokigt osv.
Den här bloggen har ersatt lite av dagboksskrivande för här skriver jag hur jag känner och mår och mina funderinga osv. Det som är bra med bloggen är att man får respons, någon som kan säga att så tycker dom oxå eller kör på å så vilket en dagbok aldrig gör.

Jag skriver fortfarande lite dagbok men där är mest vad jag har gjort, om jag gör något vill säga :)

En dagbok är väldigt privat tycker jag, vilket inte en blogg är, men ändå. För ungefär 13 år sedan så försvann en bunt med dagböcker för mig och jag blev storm tokig. Plötsligt, ca 2 veckor senare, då min son den yngres far kom och gic,k så fanns dom där igen. Det va ungefär 2 veckor sedan han va hos oss innan...hmm. Jag frågade aldrig för han skulle aldrig erkänna.

Ett annat ex vet jag läste min dagbok för han kunde inte vara tyst. Jag misstänkte att han läste den så jag la in saker som jag visste att han skulle inte kunna hålla tyst om. Ni ska veta vad det kändes underbart härligt att få sätta dit han.

Jag brukar läsa dom i mellan åt, speciellt då det har dykit upp någon fundering å så. Det är inte alltid jag känner igen människorna jag skrivit om, å inte tala om då jag har varit sparsam på bokstäverna och bara skrivit initialerna.

Jag och en barndomskompis ,vi har ganska dåligt minne av folk å så, speciellt om dom bara varit bekanta en kortare tid. Däremot så har vi en gemensam bekant som jag tror kommer ihåg varenda person och konstiga händelser, speciellt om vi har varit inblandade i något.
Å när hon drar igång och vi sitter som frågetecken och fattar inte vad hon pratar om då plockas dagbökerna fram och kolla om det verkligen va så eller att det fanns en person som heter så....Men jag kan ju nämna att knäppa saker som hon har gjort det kommer hon inte ihåg...!!!

Pilutta alla dagböcker, det är lättare att skriva blog :)