13 maj 2007

Snuskigt lite pengar eller gå på soc.

har jag däremot haft. Jag fick låna pengar för att kunna köpa mat till ungarna.
Jag var arbetslös en period och för att jag hade jobbat natt så fick jag bara stämpla 25% på den lönen som jag hade som vårdbiträde och den var ju inte hög. Fick inte räkna med all ob tillägg, som gjorde att jag hade en hyfsat bra lön då jag jobbade.
Jag fick ändå bostadsbidrag, jag hade barnbidraget och bidragsförskott men i slutet av månaden hjälpte inte det.
Det är alltid fasta utgifter så som hyra, vatten, el, fritis och dagisplats vilket man inte säger upp för man ska vara tillgänglig för arbetsmarknaden mm mm.

Att gå till soc för att få hjälp det gör jag inte en gång till för så sketet behandlad som jag har blivit av soc vill jag inte bli en 3:e gång. Jag trodde att människor som jobba på soc skulle vara psykologiska men vissa var nästan fall för psykologen.

1:a gången jag var iväg för att försöka få ett lån att köpa en TV, den gamla hade brunnit.
Jag var ensamstående och mellan 2 jobb, som det kallas så fint inte arbetslös som jag skrev tidigare. *fniss*

Medan jag sitter för att få komma in så kommer det 2 st, ja vad ska jag kalla dom, icke önskvärda på arbetsmarknaden pga droger in och får pengar bara så där rakt över disk.
Tänkte att jamen då kan det ju inte vara svårt att få ett lån, kunde ju inte låna på banken eftersom jag ej hade jobb. Men ack vad jag bedrog mig. Inte ett nickel till lån.
Ja ja det var ju inte hela världen, man klarar sig ju utan TV, men jag blev lite fundersam hur i hela friden jag inte kunde ens få ett ynka litet lån.

Jag som har läst socialvården. Där fick jag lära mig vad som tillhörde svensk standarden så som TV, stereo, video, möbler, bestick mm mm det var sånt som flyktingar fick då dom kommer till Sverige.
Jag ska inte säga att det är så nu men då jag läste det så var det på det viset.

Jag kunde inte låta bli att fråga soc tanten varför jag inte kunde få ett lån då den svenska standarden var att ha en TV? Jag hade ju inte sagt att dom skulle ge mig pengar till en TV utan ett lån. Hon tog fram en lista över den svenska standarden, för hon trodde mig inte, och vad stod på den listan om inte TV. Jag fick i alla fall inget lån, som jag redan skrivit om. Hon tyckte jag kunde be släkten om pengar istället. Jamen tyckte jag, min släkt har inte en massa pengar. Dom ska ju klara sig själv...
Nu ville jag ju ändå ha en TV så jag tog ett, "lån köp" där jag gjorde en avbetalning på typ 100 år, vilket INTE var fördelaktigt i slut änden men jag klarade mig i alla fall och jag kunde ta det fast jag inte hade jobb.

2:a gången
jag gick på soc för att få hjälp, var då jag skulle flytta från ett X´s hus, som vägra låna ut sin bil med släp och jag skulle ut så fort som möjligt. Jag var mellan 2 jobb den här gången oxå. Jag hade fått en 4:a på "packistan" men jag måste betala hyran NU och dessutom för att kunna köra mina saker så behövde jag släp. Bil kunde jag låna men ingen hade släp att låna ut så jag måste hyra. SÅ det jag behövde var hjälp med hyran som då skulle betalas NU och hyra av släp.

Pallra mig ner till soc i den lilla staden som jag bodde i och fick tid hos en tjej. Hon var jätte trevlig MEN hon hade en soc gubbe sittande med sig som la sig i allt. Ställde så jäkla dumma frågor så jag hade lust att slå något hårt i huvudet på honom. Han fråga hur många barn jag har, ja ok det är väl ganska relevant men följdfrågan, och om jag hade samma far till barnen och tyckte att jag borde tänkt mig för innan jag skaffar barn.

Jag fråga vad det har med saken att göra men det fick jag inget svar på.
Tjejen som jag skulle ha pratat med hon höll på att sjunka ner genom stolen och golvet.
Nästa fråga om jag inte hade en bil för då skulle jag kunna sälja den. Nä sa jag men jag har en cykel, kanske jag kan få några kronor för den.
Nu fick jag ett lån av dom i alla fall så jag kunde få flytta ifrån mitt X, för hade jag varit kvar hos honom då hade jag nog slagit ihjäl han fast då hade förståss bostadsbekymmret blivit löst...men det hade blivit utan barnen och det vill jag ju inte.

Varje gång jag såg soc gubben på stan hade jag lust att slå omkull kryckan för han, en riktig jäv... sur gubbe. Fick höra att han hade tydligen skilt sig precis, om det var sant eller inte vet jag inte MEN om det var sant, förstår jag om hon drog järnet, med en sån om kring sig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Brrr! Jag ryser när jag tänker på bemötandet av människor i kris. Får det gå till så? Ska själv ha min första rendevous (?) med soc när jag ska dit på samarbetssamtal med den lätt psykopatiske x-maken som efter 5 års skilsmässa verkar ägna all sin vakna tid att älta oförrätter jag har utsatt och fortfarande utsätter honom för. Till barnen har han sagt att "Mammas enda mål i livet är att knäcka mej" SUCK, SUCK, TRIPPELSUCK!!!