Är jag så jä*la cool?

Då menar jag alltså cool som i kall. Hårdnackad struts eller något liknande. Såg i tidningen på nätet om något program som heter "Sanningens ögonblick" Där en tjej brister i gråt då dom frågar om hennes biologiska pappa. Hon är alltså då i min ålder och fick veta sent om att hon var "oäkting" typ JAAA vad är det med det då??? Nu har jag inte sett programmet men jag har ju läst i webtidningen.

Är det något att brista ut i gråt och behöva gå i terapi för? Å vad är det att hänga upp sig på då det finna andra människor som älskar en???? OM det traumatiska var att växa upp utan biologiska pappan hur ska det då vara för 1000-tals ungar idag?

Jag själv är en sk. oäkting, jag är inte ens uppvuxen med min biologiska mamma, även om jag träffade henne hela tiden men jag kalla aldrig henne för mamma men hon kändes som min mamma och jag vet att hon älskade mig även om hon inte kunde ta hand om mig.
Jag är uppvuxen med mina morföräldrar och då är det inte ens min riktiga morfar...men nu borde jag bli ett fall för kuratorn.

När jag var 7 fick jag vet om min biologiska pappa, han var inte ens svensk hur upprivande är inte det???? Jag är HALVBLATTE liksom. Nu måste jag nog bli inlagd på psyke, eller hur???

Nog för att jag blev retad för att jag bodde hos mina morföräldrar men det kontrade jag med att jag hade i alla fall 2 mammor, bättre än ingen alls.

Jag pratade nog inte så mycket om att jag hade en blatte till pappa men det var inget som jag gick runt och skröt om heller. Det var ju oxå så att jag FICK inte prata om honom för alla i släkten gillar inte blattar.... tja då håller man ju tyst.

Jag har träffat honom för ca 16 år sedan, mest för att jag var nyfiken tror jag. Vi skulle hålla kontakt osv men där var det nog faktiskt jag som ramlade ur då jag flyttade. Han ringde någon gång men sedan var det tyst.

Vist är det väl lite tråkigt att vi inte har kontakt men det är inget som jag missar direkt. Jag missar mer min mest min "oriktiga pappa" som dog för 17 år sedan. Kanske i bakhuvudet försökte jag hitta en ny morfar till barnen????

Fast det är tråkigt att jag inte träffar mina syskon förstås det skulle ha varit kul. Jag har ju i alla fall 3 bröder hmm kanske fler vem vet :P DET saknar jag i alla fall.

Vilket fall som så har jag inte brutit ihop för det här, jag har inte behövt terapi. Då är ju frågan är jag en kall, okänslig person??? Näähh inte om jag får säga det själv ;) Realistisk kanske.

Även om min uppväxt absolut inte har varit en dans på rosor så tror jag inte det beror på att jag inte har haft min biologiska pappa. Skillnaden kanske hade varit att jag inte hade växt upp i Norrland utan i Stockholm och då hade jag missat alla mina fina kompisar som jag har idag. Dessutom så hade dom säkerligen skilt sig eftersom han har bytt fru typ 3 ggr efter min nedkomst.... Å vad hade det då blivit med mig. Stockholms tjej som mamman måste jobba för att vi ska klara oss...-60 talets stockholm ;)

Jag tycker i alla fall att hon var lite väl fånig men hon gjorde det ju bra att vinna pengarna.